söndag, maj 22, 2005

Hornstull väcker Stockholm



En trött söndag kan ibland bli helt magisk i ett försommarvarmt Stockholm.

Eftersom jag håller på och säljer lägenheten i Birkastan var jag tvungen att lämna den till märklarens förfogande under eftermiddagen. Gick till mitt gamla favoritfik Ritorno på Odengatan, satte mig på uteserveringen och väntade på att J och E skulle komma förbi. Medan jag väntade drack jag påtår efter påtår som man gör på Ritorno och läste DN. Bredvid den stora Bill Murray-intervjun i kulturdelen hittade jag en kolumn av Anders Ekström som berättade om bloggen ”Konsten att förlora”. Författaren, pseudonymen Mats Hård misstänks vara en mycket etablerad sportjournalist, men ingen tycks veta vem. Denna mystiska blogg gav upphov till en intressant frågeställning om var gränsen går mellan vad journalister fångar upp i sina bloggar och vad som kommer med i artiklarna de skriver till sina tidningar.

”För arbetsgivarna är detta på väg att bli en intressant nöt att knäcka. Ska journalister skriva två versioner av sina upplevelser på fältet, en till tidningen och en till egna bloggen?” skriver Ekström.

Själv är jag nybörjare som bloggare, men möjligheterna som de nya medierna ger (en blogg skulle ju knappast fungera i tryckt/utskrivet format) gör att man måste ta ställning till vad man ska skriva vart. Vad skriver jag i min personliga dagbok som inte platsar i bloggen? Och vad skriver jag i bloggen som inte skulle platsa som en artikel? Ännu känner jag inte att jag hittat rätt format för bloggen, men det ska bli intressant att utforska. Som Miles Davis sa: ”Sometimes it takes a long time to learn how to play like yourself”

Efter kaffet på Ritorno tog vi fyran ner till Hornstull. Hoppade av bussen på alltid så röriga och trafikerade Långholmsgatan men när vi promenerade in på Verkstadsgatan var det som om en helt ny värld öppnade sig. Hela Hornstull hade exploderat i ett myller av kaféer, söndagspromenerande människor och, just för dagen, en gigantisk loppmarknad i kvarteren ner mot Bergsunds Strand. Med loppmarknaderna i Chelsea, New York, färskt i minnet från resan i april blir man lite stolt över hur Stockholm växt sig till att bli ännu lite mer storstad. Och söndagar som denna kan man inte låta bli att förälska sig lite mer i vår huvudstad.

Hornstulls mjölkbar, V4 och alla andra mer eller mindre nyöppnade kaféer. Rader med unga, moderna och lite bohemiska stockholmare som hade staplat upp sina gamla böcker, kläder och allehanda prylar till försäljning. Där sitter en bekant och säljer klockor. Där står en kvinna och försöker kränga bort sina Ittala-ljusstakar innan hon går hem. Vi fortsatte vår promenad ner till den mer etablerade Steet-marknaden som låg längs med vattnet och inne i vad som verkade vara ett gammalt garage. Utanför stod ett gäng intensiva mörkhyade män och trummade medan ännu mer intensiva ljushyade kvinnor stod framför och dansade i grusdammet. En hoper av säkert hundra personer stod runt omkring och applåderade.

Inne på marknaden hittade man allt från bokförlag till smyckesdesigners till backar med vinylskivor. En espressobar fräste ur sig kaffe i mitten av lokalen. Marcus, en bekant med många kreativa idéer, stod och promotade sin skapalse Bagsnatcher - designade väskor man kan få valfritt motiv tryckt på med fotokvalitet. Vi stod och småpratade ett tag, som man bara kan småprata på en söndag och jag drar mig omedelbart till minnes att han faktiskt berättat om sina väskor när vi träffades via en vän på Riche i fredags. Så känner man att Stockholm knyter ihop säcken och nya kontakter knyts och gamla dyker upp som gubben i lådan. Utanför stöter jag nämligen på David Sandströms brorsa Henke som kommer gående i sin motorcykelmundering.

På vägen hem från utflykten i Hornstull ringer mäklaren och säger att det var mycket stort intresse på visningen. Imorgon börjar budgivningen.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem