måndag, juni 20, 2005

Pokerhysterins dolda agenda

Sitter med min far och mina tre bröder på mina föräldrars balkong. Har Umeåälven elva våningar nedanför mig, himlen är klar och det är ljust trots att klockan närmar sig elva. Jag är i min hemstad för diverse släktträffar och vi har precis satt oss för att spela ett parti Chicago – en variant av poker och en umgångesform som hängt kvar i familjen ända sedan brorsan flyttade till Los Angeles för åtta år sedan.

Synen på poker har onekligen förändrats sedan dess. Inte minst under det sista året. Min lillebror berättar att han har en gammal kompis som vann några hundra tusen på nätpoker för ett tag sedan. Han köpte en lägenhet i centrala Umeå för vinstpengarna. Med tanke på att Umeås bostadsrättspriser den senaste tiden stidigt likt dotcom-bolagets aktie i slutet på nittiotalet är det ingen dålig förtjänst.

Pokern är över oss. Den har sakta krypit in i vårt medvetande och nu kan man knappt slå på TV:n efter klockan tio på kvällen utan att råka zappa in på ett pokerprogram. Först ut var så klart Kanal 5 men numera har varenda reklamkanal i Sverige sitt eget pokerprogram. Det började med inköpta program från USA men utvecklades snabbt till svenska motsvarigheter. Och innan man visste ordet av stod Lena Philipssons senaste ragg där i rutan och presenterade pokerfanatiker i den senaste halvmiljonkronorsturneringen på Casino Cosmopol i Stockholm.

Och man skulle kanske kunna nicka lite förstående och tycka att är lite gulligt att pokern har gått och blivit folklig. Ungefär som golfen under de senaste decennnierna långsamt klättrat ner från adeln och blivit medelklasssport.

Men vad beror det, egentligen, på att pokern är så stor just nu? Som källan Deep Throat sa till Woodward och Bernstein när de avslöjade Watergateskandalen: Follow the money.

Sambandet är tydligt. Internet har möjliggjort att utländska spelföretag brutit det svenska spelmonopolet. Och plötsligt har svenska medier nya annonsörer att sälja reklamtid till.

Det är knappast en slump att samtidigt som vi översköljs av reklam för utländska betting- och pokersiter (de flesta spelföretag är registrerade på Gibraltar eller liknande liberala länder) så dyker det upp nya TV-program som varje vecka propagerar för spelet. När World Poker Tour på Kanal 5 sponsras av MultiPoker.com är det svårt att avgöra när programmet slutar och reklamen börjar.

Det är här det utbredda spelandet börjar få en besk eftersmak. Svensk TV har, som min mormor skulle uttryckt det, blivit drabbad av speldjävulen. Och jag börjar tänka på alla stackars ensamma nätpokerspelare som spelat bort sina pengar så att min brorsas kompis kunde köpa den där lägenheten i centrala Umeå.

I spelandets moderland USA har pokerhysterin gått så långt att en slags motreaktion börjar anas. I aprilnumret av Details läser man under rubriken ”Enough With Poker Already”:

”B-list celebrities and legions of Web-surfing shlubs have turned a once-manly game into a bad deal”

Men medan Details beklagar sig över att poker gått från att vara ett gentlemannaspel till en svennedokusåpa har jag fortfarande inte sett någon uppmärksamma det faktum att TV-poker bara är en naturlig del av suspekta spelbolags marknadsföringsstrategier.

Och på balkongen i Umeå så lessnar farsan efter bara ett parti Chicago och vi bröder bestämmer oss för att lägga undan korten och fylla på vinglasen istället. Vi är tillräckligt gamla nu för att kunna umgås utan en kortlek framför oss på bordet.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem