onsdag, juni 01, 2005

Teater är skit

Ibland kan sammnanförandet av två vänner vara en oväntat lyckosam historia.

Satte mig med M och min numera fd kollega J på den lilla baren Matkultur på Erstagatan en bit öster om Renstiernas gata på söder. Vi skulle röka ut stan en sista gång. Något vi också gjorde. Ohämmat. Jag rökte bokstavligen tills jag spydde.

Hursomhelst, jag vet inte riktigt varför jag bävade inför sammanförandet av dessa två av mina närmsta vänner. Men så kan det väl vara ibland – det finns alltid en spänning i att låta olika delar av ens värld och vänskapskrets kollidera. Och spänningen är nästan som den när man presenterar tjejen man datear för ett ex – det blir olidligt tyst. Med vänner kan det dock fungera mycket bra. Som igår.

J, som jag känner helt och hållet genom business , berättade att han sett en teater häromdagen. Persbrandts och Brynolfssons nya tror jag det var.

– Hur var den? frågade jag.
– Som teater alltid är, svarade J. Skittråkigt.

Detta utmynnade i en längre diskussion om konst i allmänhet och teater i synnerhet, ett grepp J ofta brukar ta när han för diskussioner över några öl.

– Varför behöver man konst? frågade han. Varför tittar ni så mycket på film?
– För att det är en flykt, svarade M.
– För att det vidgar ens värld, ens perspektiv på tillvaron, tillade jag.

– Men varför är teater så jävla tråkigt? fortsatte J sin frågestund.
– För att det är så platt, sa nån av oss.

Detta fick mig att tänka på något jag läste i min storebrorsas kompis Tomas Jacobssons roman Morfin. Hans karaktär undrar i början av boken något i stil med: ”Har teaternmänniskorna överhuvudtaget hört talas om uppfinningen filmkameran?”.

– Men om filmen är en utveckling av teatern, är inte då boken också ointressant som konstform? undrade J och sög i sig ytterligare en Marlboro Light.
– Nä, det håller jag inte med om, svarade jag. Teatern är ointressant eftersom den är ett inte når lika långt som filmen i sina nyanser. Teatern har sina pappliknande kulisser och välartikulerade repliker och sitter på man längst bak uppfattar man knappt något av det. Men en bok tillåter läsaren att själv fylla i och skapa egna bilder av berättelsen. Filmen ger en bilderna gratis. Teatern är bara ett dåligt mellanting, eftersom den ger en bilderna och de är jävligt taffliga vilket förtar möjligheten att själv skapa sig de där bilderna.

När vi kollektivt dödat teatern tog vi en taxi till Kvarnen och fortsatte rökorgien. Någonstans där i vimlet passerade jag väl trettionde ciggen för kvällen.

Jag vaknade klockan två imorse med en hård och sträv känsla i halsen. Att dricka vatten var som att sluka svärd. Det ska bli skönt att få slippa den känslan framöver.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem