tisdag, september 06, 2005

En gång Stockholm



Jag hittade honom i våras.
     Hjalmar Söderberg – författaren (och journalisten!) som vankade av och an på Stockholms gator hundra år före vår tid.
     Började läsa Den Allvarsamma Leken i början av juni, efter en tid av egna allvarsamma lekar.
     Jag fastnade direkt.
     Han var så enkel och tydlig. Lyckades med så få medel effektivt driva sin historia framåt. Samtidigt som boken vimlade av anmärkningsvärda karaktärer, slående miljöbeskrivningar och en ständigt närvarande samtid.
     En samtid som än idag är aktuell.
     Det finns en tröst att hämta här. Hundra år före oss så betedde sig folk inte särskilt annorlunda. Samma jakt på kärlek. Samma jakt på karriär. Samma berusning.
     De unga männen satt och förlustade sig på restauranger vid Stureplan och Tegelbacken. Skvallrade om sina kollegor. Slängde blickar efter tjejerna. Precis som idag.
     Men mest handlar den om omöjlig kärlek. Mellan huvudpersonen Arvid Sjärnblom och hans Lydia Stille. Den livslånga, passionerade och sorliga.
     Precis som idag.

På ett bokbord på Drottninggatan i söndags hittade jag debutromanen Förvillelser. Köpte den för en tia och började läsa redan på tunnelbanan på vägen hem.
     Och nu är jag hooked igen.
     Den besitter inte samma styrka som Den Allvarsamma Leken. Men det är samma Stockholm. Samma vimmel av karaktärer. Samma… ska vi säga dekadens? Han kallar det Förvillelser och det är egentligen sak samma.
     Skillnaden mellan det sena artonhundratalets Rydberg och Lilla Baren på Riche idag tycks marginell.
     En gång Stockholm, alltid Stockholm.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem