torsdag, september 01, 2005

Upp till bevis

Det var jag och Stor-Knasse.
     Vi satt uppe och pratade i hans lägenhet för två veckor sedan. Om flickorna och filmerna. Om sommaren som gått. Bröllop vi varit på. Fester vi försvunnit in i.
     Han berättade vad Einstein hade sagt. Om att fantasin är så mycket större än vetenskapen någonsin kommer vara. Eftersom den är obegränsad.

Det tanken har hängt med sedan dess.
     Och mycket har hänt.
     Min sommar har tagit slut. Den långa, som ett tag syntes oändlig. De tio veckor som jag kanske aldrig kommer få uppleva igen i mitt liv. En märklig blandning av total ansvarsfrihet, långa timmar av förkovring och skrivande samt hyfsat med pengar på fickan.
     Jag har börjat plugga. Jag kånkar på en buss ut till Ekerö på dagarna och försöker vänja mig vid situationen att återigen umgås med människor jag egentligen inte valt att ha i mitt liv. Känslan av min barndoms sportlovsläger och gymnasiets ängsliga hur-ska-det-gå-sen-tillvaro har gjort sig påmind.
     Och jag har flyttat. Till en lägenhet utanför tullarna (bara det!). Ett hem för första gången sedan början av juli. Staplat DVD:erna och böckerna och tidningarna i högar runt om i min tvåa vid Brommaplan. Fyllt kylen med mat från stormarknaden. Druckit whisky och sträcktittat de två första Vita Huset-boxarna.

Att vara i detta mellanläge, ett livets twilight zone, är att sätta fantasin på högvarv. Att ha sagt upp jobbet, den etablerade tillvaron, till förmån för en ny framtid, en helt ny karriär, det kräver fantasin.
     Eftersom man ännu inte satt igång med det nya har man fortfarande möjligheten att göra vad som helst av sin framtid.
     Eller som Tyler Durden sa: ”It's only after you've lost everything that you're free to do anything”
     Det är upp till bevis nu.

1 Kommentarer:

storknasse skrev...

Det är coolt att du tagit steget. Man känner själv att det kanske är dags att släppa loss och kasta sig in i nåt annat. Problemet är ju att hitta en kastriktning? Du har ju en hyfsad inriktning nu. Jag gjorde lite likadant när jag slängde mig in i miljöpluggandet men nu vill jag vidare till nåt annat men vad? Jag tror det är den typiska typen av frågor som alla funderande personer i vår generation (vår och vår!? men vafan) förr eller senare kommer till. Det är ju egentligen inte särskilt farligt bara man hittar nåt att lägga kraft på så ordnar det sig. Vi bor i västvärlden så de personliga riskerna med våra val är rätt triviala!

tisdag, september 06, 2005  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem