lördag, november 12, 2005

Dekadensen breder ut sig

Umeå för en vecka sedan.
    Förfriskad går jag med näst yngsta brorsan till Norrlandsoperan. En klubb vid namn Community huserar i den stora öppna baren i foajén. Det dånar nittiotalsindie och stället är fullproppat redan klockan elva. Jag hälsar på en del gamla kompisar, tjabalägetdetvarlängesenliksom, men mest är det okända ansikten. Yngre ansikten.
    Får den där märkliga känslan igen, av en förändrad barndomsstad.
    Man blir positivt överaskad. Att ett sånt Debaser-koncept skulle kunna gå hem i Umeå, med det gensvaret, vore otänkbart på ens egen tid. I alla fall som ett återkommande inslag.
    Minglet växer. Bartendern, som ser ut att vara fjorton år gammal, har svårt att blanda en sexa White Russian. Det blir sex centiliter av vodkan och tre av Kaluhan. Jag och brorsan står och catchar upp. En vimmelfotograf skjuter av mot oss. Vi konstaterar att flickorna i Umeå är söta men de saknar förmågan att lyfta fram det. En blygsamhet i looken gör ingen glad.
    Vi fortsätter kvällen. En gammal bekant kommer fram till mig. Vi pratar om vad vi gör nuförtiden. Jag ser ut över lokalen och frågar hur det är med tjejerna.
    Han svarar: ”Det är inte så att man inte vill knulla, men jag har ju inte stånd nu.”
    Dekadensen breder ut sig. Det finns inga skyddade miljöer, inga oskuldsfulla män, inga hämmade sexbegär. Inte ens i Umeå.
    Innan kvällen är slut råkar jag lämna ut min mailadress till en söt tjej som absolut ”måste veta hur det kommer gå för mig”.
    Morgonen därpå har jag inget minne av hennes namn.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem