onsdag, november 23, 2005

Magasinet alltid ett konstverk

Södermalm i lördags.
    På bottenplanet av ett funkishus i hörnet av St Paulsgatan-Bellmansgatan ligger min absoluta favoritaffär – Serieslussen. Ett trångt och dammigt smultronställe för begagnade serietidningar och tidskrifter. Här staplas tidningarna i oändliga högar, är nedkörda i trånga backar och för en magasinfetishist som undertecknad är det inget annat än paradiset. En stor galen finne äger etablissmanget och jag har besökt stället i snart tio år.
    Jag hittade det när jag i mitten av nittiotalet var på jakt efter tidiga nummer av tidningen Pop. Varje gång jag var på helgvistelse i Stockholm gjorde jag ett besök och till slut var min samling komplett – allt tack vare den galne finnen bakom disken.
    Egentligen är han rätt snäll, den stora galna finnen, om man lär känna honom. Men första gången röt han till åt mig så högt att jag höll på att göra i brallan. Sen brast han ut i ett skrockande skratt och prutade ner mina Pop-tidningar med en tjuga.

Sedan dess har det blivit några besök om året.
    Butiken är som en en gammal vän man måste återse då och då för att hitta balansen i tillvaron. Man vet att man kommer gå därifrån med en hög tidningar man förmodligen aldrig kommer läsa, men som just då fungerar som ljuvligt nikotin för shoppingnerven.
    Man har hittat ett gammalt nummer av Interview med en cool Al Pacino-intervju. Råkat plocka hem en bunt Intrig från tidigt nittiotal. Fått med sig en några föråldrade nummer av Café bara för att man vill ha de där Gradvall-krönikorna.
    Så där har jag hållit på.
    I lördags var jag alltså där igen. Köpte en hög med gamla Residence och hittade i förbifarten ett nummer av Viggo Cavlings gamla konsttidning Beckerell för femton spänn. Och det slog mig – när jag gick mot Götgatan med den där kilotunga påsen – att jag börjar hitta tillbaks nu. Till självaste anledningen att jag ville hålla på med det här yrket från början.
    Det är magasinen jag älskat all along.

Det finns något eftertänksamt med ett riktigt bra magasin. Samtidigt som det kan vara förbannat häftigt. Ett bra nummer av ens favorittidning kan ha ett lika stort samlarvärde som någonsin ens favoritplatta eller favoritfilm.
    För mig är magasinet det ultimata sättet att avnjuta en bra text och en bra bild. Av alla medieformer kommer jag alltid tillbaks till just magasinen. Just därför har jag så förbannat svårt att göra mig av med dem. De ligger i högar, överallt i lägenheten och gör en flytt till ett bärmässigt helvete.
    När jag i tunnelbanan på väg hem från söder ser en massa frasiga Metro utslängda över vagnsgolvet blir kontrasten odiskutabelt tydlig:
    Mina favoritmagasin är som små unika konstverk. Dagstidningarna är hafsverk i jämförelse.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem