torsdag, december 29, 2005

Family business

– Det var ju kul att få vara på Berns, sa Björn Sandström.
     Trots att repliken levererades med ett ironiskt leende var det svårt att inte se hur nöjd han var.
     För en dryg vecka sedan träffade jag Björn och Inger Sandström för Västerbottens Kurirens räkning. Sedan två år tillbaka har de givit ut sin son David Sandströms soloplattor, en verksamhet som tagit dem via den oberoende skivbolagsvärldens snåriga skog till Stockholms finaste salonger.
     Artikeln blev trivsam julaftonsläsning över ett uppslag på nöjessidorna. Men eftersom VK inte lagt ut den på internet publicerar jag den här istället.
     God läsning och god fortsättning!

* * *

Skivbolaget som drivs av morsan och farsan


För tio år sedan var de eldsjälar inom Umeås dåvarande hardcore-scen. Idag driver de eget skivbolag som ger ut sonens musik. David Sandströms föräldrar Inger och Björn är Umeås musiklivs mest passionerade doldisar.

Han jobbar som teknikutvecklare. Hon är dagmamma. De bor i en lägenhet på Teg i Umeå. På håll kan Inger och Björn Sandström se ut att vara vilket medelålders par som helst.
     Men skenet bedrar.
     På kvällarna förvandlas ett rum i deras lägenhet från myshörna för dagbarnen till kontor för ett oberoende skivbolag. Namnet säger allt. Mofab Teg, som står för Morsan Farsan AB, är skapat för att ge ut sonen David Sandströms soloskivor.
     – Vi ger David en möjlighet att tjäna pengar på det han är duktig på, säger Björn om det något ovanliga familjeföretaget.
     Och skivbolagets enda artist saknar knappast erfarenhet. Efter att David Sandström turnérat världen över med det legendariska hardcorebandet Refused har han släppt musik med kollektivet Text samt spelat in en temaplatta om sin morfar. Men det var när solokarriären tog fart – med den mer publiktillvända rock han blivit kritikerrosad för det senaste året – som Mofab Teg kom in i bilden.
     Bakgrunden är Davids illvilja att släppa sin musik på ett större skivbolag samt föräldrarnas erfarenheter av skivbolagsbranschen under nittiotalet.
     – Vi blev besvikna på skivbolagens organisation under Refused-tiden, säger Inger och Björn fyller snabbt i:
     – Det fanns ingen affärsmässighet. Skivbolagen agerande som barn!
     – Vi upptäckte att det var så många andra som for med förtjänsterna och att artisten knappt fick någonting, säger Inger.
     De samlade erfarenheterna från Davids tid med Refused gjorde att de vågade ta steget att starta ett eget skivbolag. Något som bland annat resulterat i ovanliga metoder.
     – Vi har haft en annan affärsidé än vad som är normalt i branschen, säger Björn. Vanligtvis ska folk ha betalt för det artisten har gjort tidigare. Det tycker jag är oschysst. Våra distributions- och bokningsbolag får bara betalt efter vad de gör och inget annat. Det stack först i ögonen på dem, men vi har fått igenom det kraftigt.
     Även skivbolagets avtal med artisten skiljer sig från normen.
     – Vårt enda vinstintresse är att David ska kunna leva på det har gör. När vi får tillbaks de pengar vi satsat går allt till honom, säger Inger.
     Björn avfärdar snabbt frågan om de inte är rädda att det ska uppfattas som lite konstig att föräldrarna går in för att se till att sonen får ge ut sin musik.
     – Det finns säkert folk som inte tycker vi är kloka, men det bryr vi oss inte om. Det hade varit omöjligt att göra detta om inte David var den artist han redan var.
     – Vi har snarare fått beröm för att vi gör något bra, säger Inger.
     Inger och Björn Sandströms ideella engagemang sträcker sig långt tidigare än Mofab Teg. De har alltid varit intresserade av ungdomsfrågor och redan 1990 blev Inger utnämd till Årets Västerbottning för sitt arbete med Föräldrar på Stan. En titel som även David Sandström är nominerad till i år.
     Under nittiotalet var de välkända eldsjälar inom den rådade hardcore-scenen och var en drivande kraft bakom flera konserter och festivaler. De har hjälpt ett otal umeåband med de replokaler som huserar bara ett kvarter från deras lägenhet. I tio års tid har kända och okända band använt replokalerna och än idag nyttjar ett tiotal band lokalerna regelbundet.
     Man kan undra hur de orkar med allt ideellt engagemang, men Ingers entusiasm talar för sig själv.
     – Det är en glädje hela tiden, säger hon.
     Framtiden för skivbolaget innefattar lanseringar i USA och Europa och de är inte främmande för att utöka verksamheten med andra artister.
     – Går det bra och det rullar in pengar kan vi tänka oss det, säger Björn. I Umeå finns det otroligt duktiga ungdomar, men vi måste nog få en stabilare ekonomisk grund först.
     Trots att verksamheten ännu inte riktigt går runt så kan man lita på att vi får se mer av Mofab Teg i framtiden.
     – Ska det bli något gjort måste man göra det själv, säger Björn. Den devisen har jag levt efter hela mitt liv.

(Publicerad i Västerbottens Kuriren, 24 december 2005)

2 Kommentarer:

deltidsharmonisk skrev...

Jag laddade hem Go Down efter denna läsning. Mycket bra.

tisdag, januari 03, 2006  
deltidsharmonisk skrev...

...och köpte skivan sen vill jag säga, hehe. Här finns ett annat Umeåband som jag vill visa. Jag spelar ju själv i bandet :)

http://www.slowirisout.com/

fredag, februari 03, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem