måndag, december 12, 2005

Med arbete fyller vi tomheten

”Arbeit macht frei!”
     Så brukade min gamla kollega T utbrista på kontoret ibland – speciellt under de mest övertidsansträngda perioderna på året. Frihet genom arbete. Jag insåg inte innebörden av uttrycket förän jag – just det – slutade jobba!

Marken är porös och opålitlig under fötterna på den aspirerande skribenten. Tiden och friheten byts snabbt ut mot en latent karriärsmässig stress. Den fasta anställningens trygghet och gemenskap lyser med sin frånvaro.
     Det finns mål, men de kan ibland vara otydliga.
     Och endast den väldigt naive lutar sig mot sin utbildning när man ska bygga karriär – i alla fall i den här branschen.
     Man får agera på flera plan. Suga åt sig det man kan av folkhögskolans ojämna kunskapsbank. Försöka njuta av möjligheten att kunna skriva det rent självförverkligande. Och göra sitt bästa för att jobba in de där extra julklapps- och Richebesökpengarna.
     Men vad gör man när marken blir alltför porös och alltför opålitlig?
     Vad gör man när självförtroendet och framtidsoptimismen inte räcker till? När söndagkvällen kommer och en oväntad scen ur Vita Huset klämmer åt en alltför ömtålig nerv. När man sitter hemma på golvet framför teven och gråter livet ur sig och undrar fan fan fan – varför mår jag så här?

En god vän till mig berättade att han lyckats dämpa sin värsta höstdepression med shopping. Det lät visserligen som ett bra recept men den möjligheten har man inte riktigt som student.
     Man får jobba istället.
     Man får strunta i att natten varit sömnlös av existensiella bryderier och ge tillvarons bråddjupa mörker långfingret. Man får faktiskt ta sig i kragen, kliva upp på morgonen och ge sig iväg.
     Det hjälper. Som inget annat.
     Idag fick jag sålt min första artikel till en av landets nöjesredaktioner. Entreprenören segrade – hade jag inte skickat iväg de där ansökningarna hade det aldrig hänt. Beskedet kom som en tidig julklapp mitt i mörka decembermåndagen.
     Och jag kom att tänka på något som A sa för ett tag sedan, när han stod efter jobbet någonstans vid Bryant Park med mobilen mot örat och mig i andra änden:
     – Man ska ta besluten i de där goda stunderna, luta sig mot den känslan och sen bara köra på.
     Frihet genom arbete.
     Och när man arbetat klart kan man alltid uppdatera bloggen.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem