onsdag, december 28, 2005

Slackerismen lever än

Ibland blir det bara så tydligt.
     Generationskyftorna. Skilladerna mellan våra föräldrars sätt att tackla tradition och uppförande mot för hur vi idag hanterar en anstormande högtid med slappast tänkbara handslag.
     Nyårsafton närmar sig. Och ingen har styrt upp en endaste fest. Inte ett endaste litet arrangemang. Ens en liten middag. Faktiskt knappt en lokal att befinna sig.
     När våra mammor och pappor var i samma ålder var de småbarnsföräldrar och familjeförsörjare och hade säkerligen redan i god tid planerat sina nyårsaftnar.
     Kontrasten blir omedelbart tydlig när jag och J nu degar bort en onsdag, först på kafé, sen hemma i tevesoffan, utan att kunna enas om hur vi ska lösa nyårsaftonsfrågan. Hur kommer det sig att vuxna människor som föräras fasta anställningar, höga löner, bostadsrätter och budgetansvar inte har förmåga att styra upp ett kontinuerligt nyårsfirande? Vi vet ju att det blir nyårsafton i år också.
     Fast å andra sidan.
     När vi förra året ringde runt i bekantskapskretserna och håvade in det ena gänget efter det andra tills vi var arton pers som satt runt ett långbord och smaskade på ett mustigt knytkalas innan ytterligare en tio-tolv pers kom förbi på tolvslaget så utmynnade det hela i en orgie i umgänge och billig champagne.
     En omedelbar succé!
     Så det går det alltså om man vill. Vilket jag tror är självaste nyckelfrasen i detta resonemang.
     Om man vill.
     Vår generation är lika mycket en hårt arbetande skara karriärister som en hoper obeskrivliga latmaskar. Vi växlar mellan dessa två lägen – kanske inte för att de kompletterar varandra så bra – utan för att vi kan. Vi har resurserna, alltså tiden och pengarna och barnlösheten, att göra precis det ena eller det andra.
     Om, när och hur vi vill.
     Så när nyårsaftonen nu närmar sig med långsamma myrsteg mellan fikasessioner på stan och dvd-kaskader hemma i soffan så anas ingen märkbar stress. Det ordnar sig säkert.
     Men vi kan knappast skylla på våra föräldrar om det går åt helvete.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem