tisdag, januari 03, 2006

Den nya verklighetsflykten

Det är nästan så att man skäms.
     Om det är något som sammanfattar den senare halvan av mitt 2005, så är det mitt tevetittande. Ett tevetittande som inte ens är ett tevetittande. Det handlar om lånade dvd-boxar och nedladdade complete seasons av mina favoritteveserier, så ibland sker tittningen inte ens på teven utan på en powerbook på magen i soffliggande läge.
     Jag har drabbats av tevemanin. Och de senaste två veckorna har det gått fullständigt överstyr.
     Mitt livs första jullov sedan gymnasiet har avlöpt i en nästan haschsuddig tillvaro bestående av en och en halv säsong Lost och Vita Husets hela säsong fem. Lägg till en och annan film och man vill inte ens tänka på hur många timmar det blir till slut.
     Jag förbannar den artikel där jag första gången läste om distributionsprogrammet BitTorrent.

Man undrar hur de gör, de där riktiga tevemanikerna. De som inte bara tycks hänga med i de allra senaste serierna innan de knappt lämnat tevebolagens sändningsmaster, utan även breder ut sin tevemani i välskrivna och insatta bloggar över nätet. Som Conan the Librarian och 43 minuter. Till exempel.
     Vi pratar liksom inte timmar här. Vi pratar om dagar, veckor, kanske till och med månader i effektiv tevetittartid.
     Jag minns en Rockystrip i något av de tidiga samlingsalbumen. Det var ett av de där slackerdjuren som målade upp sin bild av drömtillvaron. Den bestod av att dag ut och dag in inte göra något annat än att konsumera populärkultur.
     Man kan undra om inte de anonyma bloggarna egentligen är några slags pappa-betalar-brats som inte passar in på stureplanskrogarna. Förvuxna tonåringar med obegränsad månadspeng som inte har annat än överflöd av tid till att sitta hemma och titta på teve hela dagarna.

För låt oss vara ärliga, tevemanin är inget socialt tillstånd. Och det finns nog en anledning till att de allra skarpaste tevebloggarna är anonyma.
     Vi snackar samma resonemang som säger att folk som använder biobesök som ett sätt att dejta egentligen inte vet hur man umgås med människor.
     Tevemanin är den nya alkoholismen, den nya speldjävulen och… ja, den nya verklighetsflyken. Den tar vid där filmen slutar. Älskar du dina karaktärer är det bara att fortsätta. Vi ser en hel generation växa upp till mantrat ”Bara ett avsnitt till… bara ett avsnitt till.”
     Det kommer krävas en helt ny typ av AA-möten och psykiatriker för att behandla denna åkomma.
     För just som jag tänker att jag ska ta mig ur träsket innan jag själv startar en teveblogg och som en ren överlevnadshandling plockar upp telefonen för att ringa första bästa vän och kanske föreslå, jag vet inte, något så pass verklighetsförankrat som en fika, så plingar datorn till.
     Första säsongen av Prison Break har precis landat på min hårddisk.

3 Kommentarer:

43 minuter skrev...

Haha. Humor!

tisdag, januari 03, 2006  
Kalle skrev...

Men Kjell på Weird Science är inte anonmym, tvärtom, och han verkar kolla mer än nån annan tv-bloggare.

måndag, februari 13, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Visserligen, men det förtar lite av min poäng, eller hur?

måndag, februari 13, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem