måndag, januari 30, 2006

Nattlivsbacklash



I en fin livsstilsskildring skriver Anna Hellsten på sin blogg:

“Jag såg alltid utgående av den där sorten – förfest med ingen eller dålig mat och ännu sämre sprit – som ett slags investering, något instrumentellt, något man bara skulle behöva göra ett tag, under en period i livet då man letade efter sånt där man brukar leta efter när man är tjugotvå: sina bästa vänner, ett sammanhang, kärlek. Det var därför man gick ut, tänkte jag.”

Jag har länge misstänkt att det finns en stor skara människor som haft denna syn på utelivet.
     Jag märkte ju hur vissa människor försvann efter den där första överpeppade perioden när man just passerat tjugoårsstrecket. Hur vissa såg den där utelivsperioden som just det – en period. En övergående fas. Några år av lekstuga, lite dejtande, lite onenightstandande och sen; hitta den rätta. Börja ta sig själv på allvar. Växa upp.
     Jag har själv gjort sådana försök. Då och då har man tänkt att hemmaliv är grejen. Man har ringt morsan för att få några fina recept på trevliga maträtter. Bjudit hem några vänner på middag. Läst böcker. Tagit det lugnt.
     Men.
     Till slut kommer ändå återfallet. Och man inser att man inte är en av de där övergångsfasmänniskorna. Man inser att man faktiskt älskar det där utelivet, att identitets- och partnersökandet bara var ena sidan av myntet.
     Och, ja, man står där på Riche igen och tänker – precis som Anna tänker efter en lugn samtalskväll hemma i soffan – att man ”aldrig varit så lycklig som nu”.

* * *

Apropå uteliv och dess våndor – läs den ambulerande Ronnie Sandahls kryssningsskildring. Smärtsam igenkänningshumor.

2 Kommentarer:

Addison. skrev...

Jag känner verkligen igen mig. Jag blir så jävla uttråkad på krogen. Det är ju hemma man har tillgång till allt som stimulerar hjärnan - men det är kanske för att jag aldrig drack tillräckligt, eller "värre".

måndag, januari 30, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Givetvis finns det viss, ska vi säga infrastruktur, i livet som avgör hur man ser på den här frågan. Som huruvida man är singel eller inte, huruvida man jobbar som en tok på veckorna och därmed måste fräsa bort några hjärnceller på helgerna. Men hur jag än vrider på detta så kommer jag ändå alltid tillbaks till hur roligt det faktiskt är. Och exakt varför har jag ännu inte lyckats sätta fingret på.

Men vad betyder "värre"?

måndag, januari 30, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem