tisdag, februari 21, 2006

Håller Viggo på att tappa greppet?

Det var en tagen Viggo Cavling som blev uppläxad av den härligt självsäkre Kattis Ahlström på Resumébaren torsdags.
     – De skriver elaka kommentarer på min hemsida, hur ska jag göra för att bli mer folklig? undrade Viggo på sin sedvanliga falsett.
     – Du kan ju sluta upp med att skrika så där hela tiden, svarade Kattis.
     Publiken brast ut i ett gapskratt. Ett gapskratt som efteråt kändes oanat hånfullt. Som om Kattis avslöjade en kejsare utan kläder. Äntligen kan vi skratta åt honom, inte bara med, liksom.
     Viggo själv tittade bara ner i golvet.
     Man undrade vad han tänkte på.
     Jag har alltid gillat Viggo. Från hans Gondolen-romantik som redaktör för DN På Stan till hans vurmande för den kommersiella yttrandefriheten som chef för Resumé.
     Jag sympatiserar med skribenter som ger av sig själva, som inte värjer för det personliga, även om det utlämnar mindre smickrande sidor. Viggo har precis rätt sorts trusting mentality som krävs för den typen av egojournalistik. Han räds inte att dundra genom branschens stängda dörrar i sina orädda ledare, för att i nästa stund berätta vinstint skvaller från Riche i sin dagbok. Blam! Rakt på!
     Som om han lämnar ett Viggo Cavling-format hål i väggen efter sig.
     Men frågan är om det börjar gå överstyr?
     Att han över huvud taget börjar prata om sin kritik talar för att den har börjat komma åt honom. När han häromsistens skrev ett bittert dagboksinlägg om kollegor som blir författare var det svårt att inte ana allvaret bakom hans ständiga ironi.
     Dessutom skriver han påtagligt sämre nuförtiden. Han slarvar med formuleringarna och i hans senaste ledare om Fichtelius-affären raljerar han som aldrig förr. Han kallar Göran Person för både president och kung och Fichtelius för hovnarr och hovskildrare och det känns som om han pratar snarare än skriver. Hans eventuella pondus känns allt mer utspädd.
     Man undrar om det finns en gräns för hur mycket Viggo det kan vara i Viggos arbete. När blir det för mycket Riche och för lite substans? Kan rent ut vara så att chefredaktörandet innehåller så mycket minglande, prisutdelande och moderatande att det späder ut det journalistiska arbetet?
     På Resumébaren i torsdags var intervjun med Kattis Ahlström som vanligt lika mycket Viggo som intervjuobjekt. Vilket Kattis mycket träffsäkert påpekade:
     – Du kanske måste lära dig lyssna på folk! sa hon.
     Det ligger något i det.

1 Kommentarer:

Jonas skrev...

Jag jobbar i reklambranschen och har gjort så i 10 år. Det som är skrämmande med Viggo och Resumé är att han inte har något intresse av just reklambranschen. Det kan jag ha förståelse för, reklambranschen är en självgod ankdamm, men i just det här fallet blir det fel.

Resumé är en branschtidning och Viggo bryr sig inte om reklam. Han har ingen förståelse och verkar inte heller vilja få förståelse. Resumé är bara en plats för Viggo. En plats och ett forum för Viggo och Viggos åsikter. Om allt annat än reklam.

onsdag, februari 22, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem