onsdag, februari 01, 2006

Kritiken sänker upplevelsen


Jag stod med händerna nerkörda i diskhon och telefonen inklämd mot axeln kvällen efter jag skrivit inlägget nedan. Det var J på andra sidan luren, vi snackade oss igenom våra helger, varpå jag drar en lång harang om söndagens biobesök på Astoria Kungsgatan och bröderna Herngrens fantastiskt roliga Stockholmsfilm.
     Fantastiskt roliga...
     Jag kände omedelbart hur illa min spontana muntliga redogörelse rimmade med den finurligt nerskrivna recensionen nedan. Jag har flera gånger tidigare brottats med det dilemmat – att kritikens stora problem, det som ibland skjuter dess existens i sank, är dess självaste innebörd. Kritik som i att hitta fel.
     På medialektionerna får vi veta att konflikter har högt nyhetsvärde och självklart är en text som upprör bättre än den som tas emot med instämmande nickar.
     Men ändå.
     Kanske är det som stör mest att båda uttalandena stämmer – texten nedan och den muntliga redogörelsen vid diskhon. Frågan är bara vilken del av upplevelsen som väger tyngst? Den skrivna, teoretiska, där man skruvar på sig i väntan på att bröderna Herngren ska göra ett mästerverk. Eller den muntliga, där man skrattar sig igenom Stockholmshumorn och som med nöje kan delges till bästa polaren.
     Svårt val va?
     Hur tydlig kan bilden av det anala journalisttyckandet bli?
     Det kanske är onödigt att hålla på att såga på den gren man försöker klättra ut på, men känns som frågor som förtjänar ställas.
     Någon beskaffad journalist/medmänniska som kan hjälpa till att reda i trådarna?

3 Kommentarer:

BenGrimm skrev...

Det skrivna ordet kommer ju inifrån, där det fått mogna och genomgå x antal särskådningar innan man släpper ut det på pappret och även om det tar intryck utifrån så är de intrycken kraftigt begränsade i jämförelse med det talade ordet. Det talade ordet påverkas ju i väldigt hög grad av de omständigheter under vilka det uttalas och till vem! Tro mig, min recension av Anchorman (denna humoristiska fullträff!) har låtit väldigt annorlunda beroendes på vem mottagaren varit. Budskapet har alltid varit detsamma, ”jag älskade den”, men hur jag uttryckt det har skiftat.”Den bästa humorfilm jag sett på många år, en instant kultfilm!” när jag pratat med någon redan frälst kamrat och det egentligen bara handlar om att förmedla hur överens vi är (även om jag är lite mer överens!). ”JAG tyckte den var väldigt rolig, DU kanske inte skulle uppskatta den” när jag pratat med, törs jag säga det, kvinnor. ”Jättekul” när man står i en offentlig lokal och det inte passar med översvallande beskrivningar fyllda av citat och asgarv. Skulle jag istället skriva ner vad jag tyckte om den skulle ju allt ovanstående tas i beaktning, vändas och vridas på, formuleras och omformuleras tills man släppte ut det i en samling väl sammansatta ord som verkligen avspeglar hur man känner och vad man tycker. Det storslagna med det skrivna ordet är ju att det bara existerar där, på ditt papper eller din skärm. Vem som läser det eller när, var och varför kan man ju i skrivande stund bortse helt ifrån. Så om frågan är vilket som väger tyngst, och om du med tyngd menar substans och om man med substans menar genomtänkt innehåll, så måste det skrivna ordet vinna nio gånger av tio.//BloggBeduinen

onsdag, februari 01, 2006  
Andreas Lidén skrev...

ja..den däör sktistolen igen2!...väntar meed spänngi på nytt inlägg. Kom igen nju mannen. Mer kontroversiella saker i bkloggen. Du kan ju tala för dig,,,

/the lid

lördag, februari 04, 2006  
Konrad Olsson skrev...

BloggBeduinen: en mycket fint inlägg med många poänger. Som du säger så väger ju det skrivna ordet oftast tyngst, speciellt med tanke på att det finns kvar, medan det talade ordet bara är ljudvågor som sakta försvinner bort sedan man uttalat det.

Och detta är exakt min poäng - för på samma sätt som som det skrivna har större tyngd har det också ett tydligare format att förhålla sig till. Kritiken, vilken jag känner mig osäker på i inlägget ovan, ska ju som du säger "tas i beaktning, vändas och vridas på, formuleras och omformuleras".

Det som kan kännas TRÅKIGT i det sammanhanget är att det negativa i ens omdöme oundvikligen blir fokus för texten. Medan upplevelsen är i fokus i den muntliga redogörelsen. Jämför den skrivna recensionen som efterfrågar större allvar i berättandet och den telefonsamtalet vid diskhon där man delar godbitarna av humorn med sin vän.

Således:
Det skrivna = negativ fokusering = upplevelsen särskådas och smulas sönder.
Det muntliga = återuppleva godbitarna = upplevelsen förhöjs!

The Lid: någon som fyllesurfar på lördagkvällen?

söndag, februari 05, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem