måndag, februari 13, 2006

Sigur Rós letar sig in



Andres Lokko hade kanske rätt i att vi förr eller senare skulle gömma våra OK Computer-plattor på vinden när han skrev den där legendariska ledaren i tidningen Pop som fick halva prenumerantstocken att fly fältet. Jag kommer i alla fall inte ihåg sist jag lyssnade på den, men helt klart är att Radioheads ande vilar över vår Coldplay-marinerade tid.
     Jag hittade några mp3:er på min hårddisk. Vet inte riktigt när eller hur de hamnade där – nuförtiden flyger ju musik omkring i tillvaron likt pollen på en försommaräng, fram och tillbaks mellan våra iPods och bärbara macar. Men plötsligt fanns där hela isländska Sigur Rós backkatalog i min iPod. Minns svagt en koperingssession hemma i Umeå i julas, men är inte säker.
     Slinter med tummen och slår igång deras Takk.
     Och kan inte sluta lyssna.
     Det hugger tag någonstans långt där inne, i ett rum i bröstkorgen där precis denna typ av strömlinjeformat melankoliska stråkorgieindiemangel bodde för tio år sedan.
     Sigur Rós tycks ha tagit denna genre till sin yttersta spets. Skalat bort de direkta popspåren och bestämt sig för att bara behålla de där sista fem minutrarna på valfri Kent-platta. Ni vet, det stora avslutande manglet. Det sista minutrarna när bandet lämnat låtarna bakom sig och bara ligger kvar och trycker på det där bultande hjärtat med hårdbankade trummor, plinkande pianon, slammriga gitarrer och sist men inte minst – stråkmattan ovanpå alltihop.
     Poppojkarna och popflickorna står paralyzerade, tårarna darrar på den kajalprydda ögonfransen.
     Herregud, jag trodde jag hade vuxit ifrån det här. Vuxit ifrån dessa ömkliga gitarrmän med gnällspiksfalsett som inte kan annat än att skapa tjocka kompakta stråkblaffade ljudfiltar att krypa in under när verkligheten blir för jobbig. I flykt från världen, i flykt från tjejen, i behov av värme.
     Men just nu kan jag inte motstå det.
     Jag vill väl egentligen inte veta varför, men ni får ursäkta mig medan jag drar mig undan och försvinner in i mitt tonårshjärta.

2 Kommentarer:

Charmingdarling & Jocelyn skrev...

Jag har precis upptäckt detta fin-fina band! Ska på nån slags konsert i ett kalkbrott till våren. Ser fram emot det som tusan. och då gillar jag egentligen inte att gå på konsert.
/Charmingdarling

fredag, februari 24, 2006  
Konrad Olsson skrev...

En raskatt på bloggen! Jag är smickrad...

fredag, februari 24, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem