Uppdraget

Efter intervjun i förra veckan går jag och intervjuobjektet ut på Mariabergets klippkant, stannar upp en stund och tittar ut över den stockholmsmagnifika utsikten:
     Centralstationen och Stadshuset sticker upp på andra sidan Riddarfjärden, långt ut till höger, bortom Gamla Stan och Slussen, anas Skeppsholmen och Strömmens utlopp mot skärgården och till vänster spänner Västerbron sin båge mellan Kungsholmen och Hornstull. Allt är givetvis täckt av snörusk och dis.
     Jag tänker att detta är anledningen till att man vill skriva. Det här är grejen! Att träffa en ny människa, höra denna nya människa berätta om sitt liv under två timmar för att därefter anta utmaningen att försöka skildra detta tvärsnitt av mänsklig erfarenhet på mindre än 4 000 tecken.
     Det är ett uppdrag så gott som något.
     Att man sedan får upptäcka en förbisedd del av staden är ju bara en bonus. En liten vardagsupplevelse att lägga till sina Stockholm moments.
     Jag och intervjuobjektet vänder oss om i snömodden och börjar gå tillbaks mot Mariatorget – eller ”Paris” som han kallar det. Jag undviker att påpeka att Birkastan är Stockholms riktiga Paris.
     Och Mariaberget är väl Notting Hill?