måndag, mars 13, 2006

Globalisering, någon?



Ni vet hur det är. Man har sett fram emot den där filmen så sjukt mycket. Ända sen man såg första trailern första gången på Apples hemsida. Man följer suddiga rykten på spekulativa bloggar, synar noggrant bilderna på Premieres preview-sidor och tittar på trailern igen. Och igen. Och igen.
     Man kan bara inte vänta!
     Man bröstar upp förväntningarna, föreställer sig filmens vidunderlighet, hur den kommer blåsa sönder en totalt. Man undviker recensionerna, vill ha en upplevelse ostörd av svenska kritiker. Man vill avnjuta den uppmärksamt och koncentrerat. Som den första kyssen på den pirriga dejten.
     Så premiären närmar sig – den svenska alltså – och man börjar ställa in munnen på måltiden. Synka kalendern med bioprogrammet. Och kanske, som häromsistens, frågar man polaren om han ska haka på. Vill han följa med på denna efterlängtade biosmäll?
     – Nej, jag har redan laddat hem den.
     – Ursäkta?
     – Ja, jag har den på hårddisken, vill du ha den? Den var rätt så…
     – Men SLUTA DÅ!

Klipp till soffan. Tre dagar senare. Med bioprogrammet i ena näven och datormusen i den andra kommer kvalet. Ut i kylan, in till stan, in i biografen?
     Eller samma film, ett klick bort?

Det finns givetvis en diskussion om upphovsrätt här någonstans, men jag lämnar den därhän. Det är mycket mer intressant att prata om vad som händer med sättet vi konsumerar vår populärkultur på. Själv fortsätter jag att förbluffas och förvirras av den nya teknik som gett upphov till de här och här nya situationerna.
     Det som igår ansågs vara turordningens exklusivitet – att se en biofilm innan den kommer på dvd – är idag bara något en hel generation nedladdare rycker på axlarna åt. Vem sörjer över Röda Kvarn, liksom?
     För trots alla nya möjligheter som nedladdningen ger oss – i helgen såg jag till exempel Oscarsgalan på avi-fil eftersom andrahandslägenheten jag bor i inte erbjuder Kanal 5 – så återkommer jag ständigt till den skavande känslan av att det inte har satt sig ännu.
     Att det bara är början.
     Att vi ännu inte fått de nya strukturer av den nya tekniken som vi, möjligtvis, behöver för att kunna förhålla oss till konsumerandet. Alltså en ny struktur som ersätter den gamla. Kanske fiskar jag efter något som inte kommer hända. Kanske kommer den aldrig att sätta sig, denna… vad ska vi kalla det… populärkulturens globalisering?
     Helt klart är att jag kände mig lite smutsig när jag till slut såg den där efterlängtade filmen, långt ifrån biomörkrets avskärmade solitud, hemma i tevesoffan, ensam med en powerbook på magen.
     Men den var bra i alla fall.
     Tänkte snacka mer om den imorgon.

5 Kommentarer:

J. skrev...

förlåt. det ska inte hända igen.

måndag, mars 13, 2006  
karin skrev...

fast det är ju två olika saker, litegrann. efter ett tag tröttnar man ju på nedladdade filmer på små skärmar (åtminstone gör jag det.) tv-serier är en sak - de är ju gjorda för små skärmar. Jag behöver inte se vita huset, veronica mars, house eller buffy på stor skärm. Likadant är det med småfåniga komedier, den typen som man kanske hyr men inte betalar 90 spänn för. Men storfilmer som München? Capote? Brokeback Mountain? Man förlorar ju själv på snålheten. Framtiden - åtminstone min - är att både ladda ner och gå mycket på bio, tänkte jag.

måndag, mars 13, 2006  
Andreas Lidén skrev...

Tips: Fixa så att du åtminstone kan koppla datorn till teven och se filmerna/serierna där. Inte helt godkänt det heller om det handlar om en film man så länge längtat efter. Själv längtade jag efter Cinderella Man innan det var klart vem som skulle regissera den. Och vilken väntan! Men när man äntligen fick sjunka ner i fåtöljen på Astoria fanns det inget som kunde komma i mellan mig och filmen. Lite som att vänta på att favortigruppen släpper nytt album. Två veckor innan finns den tillgänglig på nätet för uttråkade och finniga musikanalfabeter. Moments gone liksom...

P.s Fredrik Strage nämnde Residence när han var här igår. D.S

tisdag, mars 14, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Karin: du har helt rätt. Storfilmerna ska ses på bio, det tycker jag fortfarande. Hur man ser är en sak, men just det här med NÄR man ser skapar helt nya situationer. Därav min liknelse med globalisering. När många tevebloggar skriver om "senaste" avsnitten är det USA-visningarna de syftar på, inte de svenska. Samma sak med biofilmerna. Att de premiärvisats i USA månader innan Sverige kommer vara ohållbart i längden. Tror jag.

onsdag, mars 15, 2006  
karin skrev...

självklart är det så. En stor del av nedladdningen beror på bolagens seghet. Varför vänta i månader på att en serie ska plockas upp av en svensk kanal - eller säljas på dvd - när avsnitten finns på nätet inom några minuter? SVT:s sätt att misshandla Six Feet Under är ju ett paradexempel. Fast tv-bolagen har ändå skärpt sig på senare tid. Vissa serier går ju nästan i takt med USA. Fast, som sagt, tror jag att det kommer att ta tid innan tekniken sprids. Folk skulle nog vara beredda att betala en hel del för tekniskt enkla, lagliga sätt att ladda ner tv och film i bra format.

onsdag, mars 15, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem