fredag, mars 10, 2006

“Otur är förlorarens ursäkt”



Istället för min hafstext om Jonas Åkerlund och romantiserade Stockholmsmiljöer, läs den här hjärtskärande historien.

“Jag avskyr min situation och har gjort det i flera år. Jag jobbar med saker jag aldrig har velat och inte nu vill jobba med. (…) Jag vill verkligen ha ett annat liv och jag har jobbat hårt för att kunna få det men lyckades aldrig att nå fram. (…) Var det otur att det inte gick att ta längre? Inte ett dugg. Otur är den sämsta ursäkten man kan ha för att inte ha lyckats åstadkomma det man ville. Otur är förlorarens ursäkt.”

Billy Rimgard är en av våra mest flitiga musikskribenter och kulturarbetare. Han har startat tidningar, varit en enormt produktiv recensent och, vad jag förstått, skrivit både musik och romanutkast. Men aldrig lyckats nå ända fram.
     Är han bitter? Nej.
     Är han klarsynt? Ja.
     För en som just påbörjat sin skribentkarriär är detta svidande läsning och en påminnelse om att de ledord jag så ofta återkommer till kanske inte är hela sanningen: Att kontinuitet är nyckeln till framgång. Att arbete är nyckeln till framgång.
     Man måste helt enkelt vara bra också.
     Både på att arbeta och att sätta sitt arbete i rätt sammanhang.

7 Kommentarer:

shit va tragiskt skrev...

hej konrad! (conny) kolla in min nya blogg! jag följde i dina fotspår. amen.

fredag, mars 10, 2006  
räddande ängeln skrev...

fiket ligger på en tvärgata norr om odenplan. (en eller två gator bort) jag minns inte vad det heter, och det ser rett oansenligt ut utifrån, men det har en fantastisk 50-talsfeeling och kommer komplett med samma par som startade fiket på 50-talet. super.

måndag, mars 13, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Tack Räddande Ängeln! Nu vet jag exakt vilket det handlar om. Valand heter det tror jag, även om jag aldrig varit där. (Och nu får mina förvirrade läsare en nöt att knäcka – var kom denna diskussion ifrån liksom!)

måndag, mars 13, 2006  
King ink skrev...

Man kan ju bara hålla med. Man brukar tala om de tre T:na

1. Tur
2. Timing
3. Talang

och kanske särskilt i den ordningsföljden också...

måndag, mars 13, 2006  
Anonymous skrev...

Kom faktiskt också hit för att tipsa dig om underbara valand, men det var ju försent..fastnade istället i din underbara blogg. Bra texter, skönt flyt, blev nästan lite kär! //e

måndag, mars 13, 2006  
Konrad Olsson skrev...

King Ink: Rimgards resonemang menade ju att det INTE handlade om tur. Jag håller med honom. Tur schmur! Möjligtvis erkände han de andra två punkterna på din lista. Men personligen har jag alltid satt arbete på första plats. Trägen vinner, liksom. Det tror jag fortfarande.

e: Välkommen! Jag är smickrad!

måndag, mars 13, 2006  
Anonymous skrev...

Rimgards problem är väl snarare att han enbart skriver om musik? Det finns väl väldigt få människor i Sverige som lever på att skriva om musik? I de flesta fallen tror jag att de har ett annat jobb, som lärare, redaktörer eller vad som helst, men något som inte enbart är inriktat just på ganska smal musik. Kvällstidningarna drar ner på sin musikbevakning och dagspressen suger också. Ibland får man finna sig i sakernas tillstånd. Vill man skriva om vissa ämnen får man göra det ideellt eller med en liten betalning. Hade Billy, som ju är en utmärkt skribent, kunnat tänka sig att skriva mer vanlig kulturjournalistik eller något sådant, så hade han säkert kunnat ha haft en helt annorlunda situation. Frågan är bara om han blivit lyckligare av att sitta och korra texter om andra saker på någon tidning. Sätta rubriker och sånt. Att bara skriva kul grejer finns väl liksom inte?

måndag, mars 13, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem