torsdag, mars 09, 2006

Upplevelsen och upptäckten



Det var med en viss inre motvilja jag gick med på att besöka A Jonas Åkerlund Experience på Dansmuseet igår kväll. Jag fick höra att det krävdes tre timmar av ens dyrbara onsdagkväll för att utställningen skulle komma till sin rätt. Och bara tanken på att utsätta sig för Åkerlunds epilepsiframkallande bilder i mer än en musikvideos medellängd kändes utmattande.
     Men jag gick ändå.
     Vilket såklart berodde mer på att kvällen var ett kärt återseende med en kultiverad väninna än något annat. Ett sånt där vad har du haft för dig de senaste fyra månaderna-häng. Smicker och skryt. Skratt och skvaller. Passande när man försöker lida sig igenom vinterns slutspurt, då man anar ljuset om morgnarna men kylan fortfarande biter hårt när man traskar genom stockholmsgatornas snögyttja.
     Utställningen var såklart galet hysterisk. Sex scenograferade rum månglade ut en orgie av intryck från Åkerlunds 20-åriga karriär. Vi snackar tjugofyra bilder i sekunden, där alla bilder olika. Flimmrande storstäder, kolalinor som snörvlas upp, strippor och dekadens. Samma estetik oavsett reklamfilm, musikvideo eller konstnärligt dokumentärt.
     Madonnas Ray of light-video upphöjd i… tja, 20 år.
     Men någonstans under de två timmar som omärkbart passerade nere i Dansmuseets mörka källare så försvann också min initiala skepsism. Och ersattes av en krypande känsla av att Åkerlund faktiskt är en av våra största bildkonstnärer.
     Det är förstås knepigt när själva uttrycket är en del av det problem det försöker skildra. Åkerlunds bilder är lika kritiska till ett droginfekterat, utseendefixerat och budskapspepprat samhälle som de är en bidragande orsak till det. Om detta kan man diskutera. Men hans berättande är så konsekvent genomfört att det är omöjligt att avfärda.
     Han säger något. Även om det är svårt att urskilja med tjugofyra bilder i sekunden, alla hysteriska, alla flimmrande, alla olika.

Återseendet fortsatte på Il Tempo på Högbergsgatan, en restaurang jag ofattbart nog aldrig besökt tidigare. Ett kvarter in från Götgatspuckeln är det en av Stockholms mest klassiska huvudstadsmiljöer.
     Ända sedan mina föräldrar gav mig en Il Tempo-tändsticksask för tio år sedan (jag har en rätt omfattande asksamling vid det här laget) har stället varit smått mytiskt. Och när jag såg krogen figurera i en av inledningsscenerna till Varannan vecka för någon månad sedan påmindes jag om hur pinsamt förbiseende jag varit. När den stockholmska restaurangvärlden dokumenteras i nutida feelgoodfilm och jag inte besökt en av krogarna är det dags att ta tag i saken.
     Och vilken miljö sen!
     En mörk italienare med en rejäl bardisk och ett hav av middagsbord med tända ljus och vita dukar. Glashyllorna fulla av grappa. Skarsgård den äldre i baren. Man kände direkt att det var ett ställe som kommer sittas in på mången vin- och prathäng i framtiden.
     Den snygga tapeten är enligt utsago en replika av väggen i det som var Frank Sinatras favorithak i New York. Och bara den detaljen hade gjort min kväll.
     Men den klår inte smicker och skryt och ett kärt återseende.

4 Kommentarer:

King ink skrev...

aaah intressant hur kunde jag missa detta? Tack för artikeln, mycket intressant...

fredag, mars 10, 2006  
myrica skrev...

efter nästan ett helt år fick man äntligen vara med i din blogg.

jag är väldigt nöjd.

fredag, mars 10, 2006  
Anonymous skrev...

När jag nu ändå igång och läser dina gamla inlägg passar jag på att kommentera lite till: hade tänkt att bara kolla in Åkerlund-utställningen lite snabbt men blev liksom..absorberad! och kom ut därifrån flera timmar senare, lätt illamående och snurrig. Hans musikgrejer som man sett tidigare kändes ju plötsligt bara som små toppar på det stora Åkerlund-isberget! /e

måndag, mars 13, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Förstår precis. Hade samma inställning när jag gick dit men blev liksom... hypnotiserad. Vilket är det mest greppbara argumentet för att han är bra. Han fängslar.

måndag, mars 13, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem