onsdag, maj 31, 2006

Browns cliffhangers funkar inte på film


Tom Hanks och Audrey Tautou försöker fly från inspelningen av Da Vinci-koden.

Jag läste någonstans att Tom Hanks tackade ja till rollen i Da Vinci-koden utan att ha läst manus. Någon bonding med Ron Howard, tror jag. Och det är ungefär så han spelar rollen. Som om han läst läst manus, ångerfyllt insett att det hela inte kommer hålla och sen suckar sig igenom det två och en halv timme långa pekoralet.
     Jag hoppades verkligen på att kritikerna skulle ha fel den här gången, att hela filmvärlden drabbats av kollektiv nu-ska-vi-dissa-storfilmen-hybris, men efter att ha sett eländet kan jag bara instämma.
     Vilken hög med bullcrap!

Jag har alltid varit övertygad om att bokens framgång går att hitta i Dan Browns dramaturgiska genidrag, snarare än de spekulativa Jesus-låg-med-Maria-Magdalena-teorierna. De kortahuggna kapitlen. Cliffhangers i varje slutrad. Lättläst, rappt och fritt från litterära krusiduller. Ord för massorna!
     Häri ligger problemet med filmatiseringen – Howard tycks ha kört boken rätt i genom manusadapterarprogrammet, utan att varken lägga till eller ta bort något. Styrkorna försvinner. Svagheterna blottläggs.
     Till exempel: Cliffhangers fungerar inte på film. En cliffhanger kräver en paus, ett tidsuppehåll, som mottagaren måste ta sig förbi för att stilla sin nyfikenhet. Det funkar i slutscenerna av ett 24-avsnitt, inte i slutet på en två minuters-scen i en långfilm, vilket är resultatet av att filmen följer bokens korta scener till nära nog punkt och pricka. Spänningen i en film ska väl snarare vara en sakta stigande sådan, något som fördjupar storyn och i samma stund driver den framåt mot dess oundvikliga klimax. Den här filmen landar aldrig.
     Det andra stora problemet är de skissartade karaktärerna. Läser man boken kunde man trots allt jobba med sin egen fantasi – fylla i med mänsklighet, karaktärsdrag – mellan raderna i Dan Browns yxiga och infotunga dialog. Det går inte på film. Det som syns och hörs är vad som finns.
     Och om det inte finns på vita duken går det inte att rädda.
     Enda gångerna det glimtade till var några få ögonblick med Ian McKellen och Paul Bettany. Och när jag nu Imdb:ar filmen för att kolla stavningen på McKellens efternamn ser jag att manusförfattaren Akiva Goldsman även skrev Batman & Robin. Go figure.

Till sist: spänning är väl något slags oundviklig resa in i det okända. Det är möjligt att filmen åtminstone kunde varit lätt upplysande om man inte kunde storyn utan och innan.
     Någon som sett filmen utan att ha läst boken?

7 Kommentarer:

Jonas skrev...

När du hittar någon som sett filmen utan att ha läst boken - då bör du intervjua den personen, det kommer att dölja sig en intressant historia bakom.

torsdag, juni 01, 2006  
BloggBeduinen skrev...

Tänkte skriva något fruktansvärt nedlåtande om boken, leverera en tillspetsad recension av filmen samt krypa till korset och erkänna dubbelmoralen och lämmelbeteendet i att såga något som man först läst och ratat, sedan ändå gått och sett...precis som alla andra! Men istället sitter jag här och kan inte ta mig förbi att en skribent/författare förevigat följande mening "...fritt från litterära krusiduller" som något positivt! Som en kock som kritiserar sina kryddor eller en målare som parodierar sin palett.

torsdag, juni 01, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Positivt och positivt. Meningen du hakar upp dig på var min förklaring till varför boken är så populär. Den har flera och stora brister, men rent berättartekniskt var den lysande, ur ett rent kommersiellt perspektiv. That's all.

torsdag, juni 01, 2006  
Lovisa K skrev...

jag har inte läst boken, det verkar vara en skitbok. Men jag funtar på att se filmen.

torsdag, juni 01, 2006  
Jonas skrev...

Men varför, Lovisa K? Du tycker alltså inte att det verkar vara en skitfilm? Eller har du så pass mycket högre toleransnivå för filmer än för böcker?

torsdag, juni 01, 2006  
Lovisa K skrev...

Tompa H e snygg.

fredag, juni 02, 2006  
Kjell skrev...

jonas, den personen kan mycket väl vara jag – skulle aldrig falla mig in att läsa boken, men är mycket nyfiken på filmen eftersom både Ebert & Roeper gav den "thumbs up" för några veckor sen.
Och jag tror - och hoppas - att det finns ganska många som föredrar Tom Hanks och Ron Howard framför en typisk pseudo-litterär masspsykos som Dan Brown (personligen känner jag inte NÅGON som läst och verkligen gillat boken).
Vad är det för "intressant historia" du tror kommer att uppenbara sig om Konrad intervjuar mig, efter att jag snart sett Ron Howards nya rulle?

lördag, juni 03, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem