fredag, maj 12, 2006

Jag går på Läckbergs gerillamarknadsföring



Utanför en antikvitetsbutik på Upplandsgatan igår hittade jag ett bokmanus liggande på en gammal trästol. Efter den första initiala sympatichocken för den stackars författare som glömt sitt manuskript på gatan inser jag att det rör sig om gerillamarknadsföring för Camilla Läckbergs nya thriller Olycksfågeln. En stämpel på omslaget proklamerar:
     »Grattis, du är en av få som hittat manuset till Camilla Läckbergs nya kriminalroman Olycksfågeln. Tillhör du en av de 100 första som hör av sig med namn och adress får du ett signerat exemplar av boken helt gratis!«
     Det rör sig om de 50 första sidorna av boken, kittlande uppkopierat med de sista reviderande anteckningarna fortfarande kvar i marginalerna. Som bloggare är det givetvis min plikt att skriva om det. Men efter en snabb titt på författarinnans egen blogg upptäcker jag att jag inte är först. Känslan av att vara utvald och unik försvinner snabbt.
     Och jag inser att det är precis till mig som den streetsmarta kuppen riktar sig.
     Gerillamarknadsföring är PR mot bloggarna.
     Och någonstans just nu sitter en assistent på reklambyrån som hittat på kampanjen och googlar fram min hemsida och flinar lyckligt åt att jag skrivit om deras fyndiga marknadsföring.
     Men det bjuder jag på.
     Förutsatt att förlaget skickar ett signerat ex, såklart!

6 Kommentarer:

Redaktörn skrev...

Hej Konrad

Bloggvärlden som marknadsföringsarena är ju superintressant, och troligen knappt utnyttjad alls.
En kompis har just släppt en platta och vi pratade om att det nog skulle kunna ge bra utväxling på en relativt blygsam insats om han kunde få skivan omnämnd på låt oss säga 20 av de mest lästa bloggarna.
Kanske inte en utveckling alla ser fram emot, men…

fredag, maj 12, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Jo, det finns något mun-till-mun-aktigt över bloggvärlden som jag definitivt tror kommer utnyttjas framöver. Gradvall skrev en krönika för ett tag sedan (hittade den inte på hans hemsida) som handlade om just det du beskriver: ett band som blivit stora på att de spridit sin musik, och ryktet om sig själva, via nätet.

Det som är intressant med den typen av manövrar som jag beskriver ovan – att lämna ut "få" och "unika" previews av ett verk, eller bara att sprida sitt budskap via klistermärken/flyers etc (som folk gjort i alla år) – är att de idag plötsligt kan få större genomslag via bloggarna.
Om en grej är tillräckligt bra, till exempel tjuvlyssnat.se som alla länkar till nuförtiden, kommer den förr eller senare kommer leta sig fram till de etablerade medierna. Tjuvlyssnat.se var ju på Nyhetsmorgon för en vecka sedan.
Det finns en pyramidgrej i bloggvärlden som är intressant. Säg att en blogg med få läsare skriver om något fenomen som en blogg med fler läsare länkar till... plötsligt hamnar det hos typ Isobel som garanterat har många journalister i läsekretsen. Då är etablerade medier nästa steg!

fredag, maj 12, 2006  
olivia skrev...

Men det kan ju gå fel också.
Som när den osmakliga Ivan försökte få Lisa Förare Winbladh att skriva upp Festis och få den att verka tuff med korkad och sexistisk marknadsföring.
Det gick inte så bra. Roligast var att se inläggen på Knullbloggen efteråt...

lördag, maj 13, 2006  
Johan Miderberg skrev...

Egentligen kan man se detta ur en slags förlängning av varumärken på kläder. På t-shirten visar man upp och gör reklam för en viss tillverkare av kläder. På bloggen visar man upp och marknadsför idéer. Jag har tex bloggat om Flare. =)

söndag, maj 14, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Olivia: Känner inte till Ivan-fadäsen. Måste komma upp...

Johan: Jag såg det! Jag är smickrad!

måndag, maj 15, 2006  
Redaktörn skrev...

Det visar sig vara skickliga Marianne Djudic som håller i Läckbergs pr.

måndag, maj 15, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem