söndag, juni 25, 2006

Dag fem: The New Hollywood, Adam Sandler och block parties



Hollywood – själva stadsdelen alltså, inte filmindustrin – har länge varit en av de mest oglamorösa platserna man kan tänka sig. Förutom några gamla biografer och nedgångna 1930-talshus har sträckan längs Hollywood Boulevard med de berömda stjärnorna i trottoaren varit ett rörigt turisthål och hemvist för prostituerade. Långt ifrån den bild av flärd och röda mattor som filmindustrin Hollywood projekterar mot omvärlden.
     Men de senaste två åren har mycket hänt. Entreprenörer har rustat upp och nya bostadsrätter byggs i de nedgångna gamla husen. Klubbar och restauranger öppnar. GAP etableras.
     Min yngsta bror, som efter ett år i Los Angeles skaffat sig oväntat bra koll på stadens bar- och uteliv, tar oss till The Geisha House. En sushibar i hörnet av Hollywood Blvd och Cherokee och en av de nya restauranger det tipsas om i en omfattande artikel om »The New Hollywood« i Los Angeles Magasines juninummer. Här äter vi middag efter en lätt bakfull midsommarpicknick i Will Rogers-parken i Pacific Palisades.
     Ingången är en anonym svart dörr, inredningen mörk, röd och kitchig och maten helt fantastisk. Sushirullarna bär namn som Red Samurai (med japapenos) och Call 911 Spicy Tuna. Servicen avslappnad och professionell. Vår kypare berättar att stället funnits i två år och det området förändrats enormt under den tiden.
     »This place is a mad house right now«, säger han. »And it’s only gonna get worse.«



Några kvarter därifrån, i hörnet Sunset och Vine, ligger den nya toppfräscha konceptbiografen Arclight. En slightly dyrare biograf än vanligt, biljetterna går för $14, men med state-of-the-art-salonger, där den största kallas »The Dome« och är en Globen-liknande boll precis vid entrén, är det det professionella Hollywoods val biograf.
     I foajén huserar en omfattande bok- och presentaffär samt en avslappnad cafélounge. Vid biljettkassan hänger scenkostymerna till nya Keanu Reeves-filmen The Lake House inglasade. Framför oss i kön står den yngre av Wayans-bröderna.
     Vi ser Adam Sandlers nya film Click och det är den mest fantastiska filmupplevelse jag haft på länge. Och det beror inte på ännu en underbar birollstolkning av Christopher Walken eller att storyn tar en oanad dramatisk vändning halvvägs in i filmen. Nej, det är själva salongen som höjer det hela till extraordinär nivå. Sätena är föredömligt stora och bekväma. Ljudet lika storslaget slående som en Roskildekonsert, lika krispklart som i en musikstudio.
     Det fanns en tid då det kändes lite exklusivt att ha sett en film på USA-besöket, bara för att den kom till Sverige flera månader senare. I dessa Torrent-tider känns den exklusiviteten rätt bortblåst.

Dessa rader författas dag sex på en campingstol på gatan utanför min brors hus i Malibu. Grannarna har anordnat ett »block party« och det är typ det mest amerikanska jag upplevt i hela mitt liv. Ett slags knytkalas med öl och medtagen mat.
     En skarvsladd ger ström åt en bergsprängare och en gigantisk fläkt som blåser liv i gatan. Ungar springer än hit än dit, badar i medtagna småbassänger. Två grannar rider förbi på två gråa hästar. En annan granne slår upp grillen. Och det pratas om vilka hus i närheten som är »on the market«. En icke närvarande granne begär 1,2 miljoner för sitt. De närvarande grannarna skrattar åt honom.
     »He doesn’t even have a driveway!«

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem