tisdag, juni 27, 2006

Dag sju och åtta: Cross Creek, satellitradio och flygvärdinnor



I tranzit igen. Sitter på planet mellan Atlanta – där vi mellanlandade från LA – och La Guardia-flygplatsen i Queens utanför New York.
     Los Angeles-vistelsen tog slut fortare än anat. Sex hela dagar är inte nog för en stad där man spenderar tre-fyra timmar varje dag i bilen. Tio vore bra. Men har man två veckor att disponera och två storstäder att besöka får man fördela jämt.
     Dag sju och åtta flöt ihop, känns det som. Vi packade väskorna, gick och lade oss klockan halv två igår natt och klev upp klockan fyra. Tog hyrbilen genom mörka, halvtomma gator ner till LAX.
     Slight trötthet. Har inte duschat sedan vi badade i havet vid Paradise Cove igår. Eller var det idag?

Det finns saker jag glömde berätta om Los Angeles. Som historien om Cross Creek.
     Eftersom Malibu bara har 13 000 invånare finns det följaktligen inget riktigt centrum. Cross Creek är ett slags minicentrum, som vid första anblick känns som vilket minicentrum som helst i USA. Med den stora skillnaden att butikerna och restaurangerna, förutom obligatoriska Starbucks och Coffe Bean, är snäppet exklusivare här. Klädbutikerrna lite dyrare. Sushibaren Nobu lite kändistätare. Sägs det.
     Själv ser jag inga kändisar. Men även om de lyser med sin frånvaro talar närvaron av paparazzifotografer för att de faktiskt dyker upp här. Britney Spears lär till exempel nyligen ha köpt en bil på stället som säljer vintage-Porschar med nytt innandöme.

Jag och J återvände till Paradise Cove och badade. Först åt vi lunch på den Hawaii-vibbande uteserveringen. Stora träbord mitt i sanden, ett parasoll och gigantiska måsar som hoppade upp på borden och försökte äta upp ens mat.
     Sen kastade vi oss i det kalla våldsamma vattnet. Vågorna hade varit surfvänliga om det inte vore för att bukten var för liten.

Planet mot La Guardia har börjat tappa höjd nu. Snart landar vi i New York. Snubben i stolen bredvid mig, en svart grabb med Lakers-tröja och blingblingiga örhängen läser en tidning som heter Weed World, med många bilder på plantor och frön.
     Jag och J lyssnar på satellitradion de har ombord. Satellitradio verkar vara grejen här just nu. Medan vi i Sverige talar om nya 3G-tjänster och mobilt bredband satsar företaget XM Satellite Radio enorma pengar på sina över 100 kanaler. Howard Stern fick nyligen en absurt stor summa för att flytta sin verksamhet till satelllitradio. Snoop Dogg har ett program.
     Jag frågade min bror, som själv har satellitradio i sin H2, vad som var så bra med det. Varför inte bara köra mobilt bredband? Svaret: samma kanaler över hela landet och perfekt täckning (bra om man kör bil ofta). Jag är inte såld.

På planet återfinns också inflighttidningen GO, som uppenbarligen snott hela sitt upplägg från GQ och Esquire. Loggan från förra, grafiska formen från den senare. Det är lite roligt. Speciellt med tanke på att båda är herrtidningar.

Till sist: när slutade flygvärdinna att bli ett drömyrke för unga tjejer? Förr i tiden var det väl nästan lika stort som att bli skådespelare? Idag ser man inga unga flygvärdinnor, något jag påmindes om när jag faktiskt såg en, i tjugofemårsåldern, på terminalen i Atlanta.

De borde föresten satsa på internetuppkoppling på planen istället för satellitradio. Då kunde jag lägga ut den här texten på bloggen.

1 Kommentarer:

Fika....... skrev...

Äntligen ett livstecken från dig........

onsdag, juni 28, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem