söndag, juni 04, 2006

Kungsholmen påminner om barlivet



För en månad sedan intervjuade jag arkitekten Thomas Sandell inför öppnandet av hans nyritade restaurang Kungsholmen på Norr Mälarstrand.
     Jag satt med honom mitt i ett restaurangkaos värdigt Dinner Rush, där stjärnkocken från teve stod stirrig och förvirrad och beordrade personalen, en elektriker skruvade i ett hörn, bartendrarna torkade glas, kockarna sprang om varandra och de Sandell-ritade möblerna stod huller om buller. Man fattade inte hur de skulle kunna öppna restaurangen samma kväll.
     Ni kan läsa texten i nya numret av Residence.
     I går kväll var jag där igen och fick uppleva stället in action.
     Och jag tänkte på hur sällan jag går ut nuförtiden. Hur jag nästan, men bara nästan, gjort en helomvändning sedan jag skrev det här inlägget i januari. Hur jag mer och mer – och för första gången i mitt liv – uppskattar nykterheten före nattsuddet, koncentrationen före verklighetsflykten, hemmakvällen före utekvällen. Det är något med möjligheten att få göra det man vill göra – man vill inte gärna avvika från det spåret.
     Trots det var gårdagkvällen ändå fantastisk. Vi fick inget bord att äta, men väl goda drinkar. Jag prövade en Piña colada för första gången i mitt liv (tips: det finns en anledning till att det är en stranddrink). Pagrotsky minglade mellan borden. Bartendrarna svingade flaskorna i Cocktail-perfektion. Pontonen utanför de nya panoramafönstren ingav löfte om sommarens potentiellt bästa uteservering.
     Och en ljum junikväll som igår, när månen hängde blank ovanför Västerbron och ljusen från Münchenbryggeriet speglades i Riddarfjärden, påminde om att barmingel ändå kan vara det vackraste man kan uppleva i den här staden.
     Även om musiken var löjligt intetsägande.

0 Kommentarer:

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem