måndag, juli 10, 2006

Bröder



Sveavägen måste vara en av Stockholm mest underskattade gator. Trots att den är en av stans största, den i särklass mest boulevardiga, är den också en av de mest anonyma.
     Den innehåller typ ingenting, frånsett en luggsliten kultvideobutik, några mongoliska restauranger och en och annan sportbar. Men just den där anonymiteten, kombinerat med det storslagna, det ofrånkomligt praktiska i att den löper som en kroppspulsåder från Sergels Torg genom Vasastan, gör den till en av de mest ljuva platser man kan passera i den här stan.
     Svårt att förklara, man är mitt i stan, men ändå ingenstans, typ.

Hursomhelst var det på favoritbiografen Grand – Sveavägens stolthet – som jag såg The Squid and the Whale tidigare ikväll.
     En trevlig film. Rätt mysig i sin litenhet, ungefär på samma sätt som Miranda Julys Me and You and Everyone We Know. Mina förväntningar var medvetet låga – det var nu-hypar-vi-indie-filmen-varning på recensionerna i morgonteve förra veckan – vilket gjorde att jag kunde ha överseende med den ständiga närvaron av moderna stadsjeepar i 1980-talets Brooklyn.
     Annars lyckades Noah Baumbach rätt väl med att återskapa sitt vintage-New York, komplett med den Paul Auster-klingande författarlooken på Jeff Daniels – gråsprängt skägg, gamla löpar-sneakers, en oversizead blå bomullsstjorta och ett par höga Wrangler-jeans.
     Skiljsmässostoryn i denna regissörens uppväxtskildring kändes rätt lövtunn. Och trots både Laura Linney och Daniels i sitt livs roll var det de båda bröderna som gjorde filmen sevärd.
     För det första har jag har alltid gillat Jesse Eisenberg, som spelar storebrorsan. För typ tre år sedan visade TV4 en familjeserie som hette Get Real (minns inte det svenska namnet). Den var rätt kärnfamiljssmörig, men under en handfull lördageftermiddagar fungerade den som lent botemedel mot bakfyllan. Eisenberg debuterade där som lillebror – åt bland annat Anne Hathaway, som ju fick en mer spritt språngande karriär efter seriens enda säsong – men börjar nu växa till sig rejält som vältajmad newyorker-skådis. Glöm till exempel inte att kolla upp den underskattade raggningsfilmen Roger Dodger.
     Okej, det är indiefilm vi talar om här, som vanligt ligger dess lilla storhet mer i känslomässig timing, lagom humornivå och oväntade skådisinhopp (William Baldwins tennistränare) än en ordentlig story-arc. Men även om det var den bittra fadern som Baumbachs alter ego slutligen tvingas göra upp med, var det ändå brödernas försoning som gick rakt in i bröstkorgen.
     Det var en sån liten detalj, en så kort stund i en av slutscenerna. Efter att de båda bröderna filmen igenom tagit varsin sida i striden mellan mor och far plockar den yngre brorsan upp den omdiskuterade katten – vem ska ha den? vilka dagar? – och erbjuder den till storebrorsan.
     Lillebror ställer upp på storebror.
     Jag bet mig i läppen hela vägen ut på Sveavägen.

7 Kommentarer:

karin skrev...

hah! jag var också där ikväll, kvart i sju-bion. en fin liten film, tyckte jag.

måndag, juli 10, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Get out! Bloggvärlden kryper ut i riktiga livet. Läskigt och häftigt! Du borde droppa anonymiteten och lägga upp en bild på din blogg. Så kan man nicka igenkännande nästa gång!

måndag, juli 10, 2006  
karin skrev...

äsch, jag skriver bara för typ mig själv. och ett fåtal av de närmast sörjande. faktiskt har ett par vänner lyckats identifiera mig genom bloggen... men anonymiteten är skön, jag vill helst inte behöva stå till svars för min blogg på min arbetsplats. det där är väl alltid en svår avvägning, iofs, jag hade gärna nickat till dig, jag också!

måndag, juli 10, 2006  
Anonymous skrev...

det finns rum för sånt där

tisdag, juli 11, 2006  
Lovisa K skrev...

När den byggdes var det meningen att Sveavägen skulle bli en makalös kunglig paradgata för gustav den tredje från hans...paviljong? i hagaparken ända bort till ...plattan. Han var nämligen drogberoende.

tisdag, juli 11, 2006  
Anonymous skrev...

haha, underbart!

onsdag, juli 12, 2006  
Staffan skrev...

Psst Sveavägen skulle gå från Gurras oavslutade skrytbygge Haga slott i Hagaparken till SLOTTET men det var långt innan gatan hette Sveavägen:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveavägen,_Stockholm

Gurra var Ceausescu men med snyggare kläder.

torsdag, juli 13, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem