måndag, juli 24, 2006

Jag omvärderar In Her Shoes



Ibland kan man hata att man hatar en film. När favvoregissören inte levererar, så som man själv vill, blir föraktet nästan personligt. Och man börjar hata sig själv för att den är dålig. För att man hoppades så mycket.
     Men tacka filmgudarna för en omvärderad åsikt!
     Det kan ha berott på en överanalyserande DN-recension som surrade irriterat i skallen, men när jag såg Curtis Hansons In Her Shoes i julas tyckte jag den var smärtsamt långtråkig. Det var något med inledningen. Det supersmöriga slutet. Och med den övertydliga, kanske klischéartade, uppdelningen mellan den ful-smarta systern och den dito snygg-dumma.
     Jag sågade den högljutt med fotknölarna så fort jag fick chansen.
     Men så fick jag höra på annat. Kompisar med pålitligt filmsinne gillade den. Ena bloggaren efter andra hyllade den.
     Och mycket väl! Ett återseende en sen dvd-natt upptäcker jag allt jag missat första gången. De fina insatserna från Toni Collette och Cameron Diaz. Den vältajmade regin från Curtis Hanson. Men kanske allra mest – Susannah Grants karaktärsdrivna manus efter Jennifer Weiners roman.
     Jag slås ofta av att mina favoritfilmer är baserade på romaner. Curtis Hansons tidigare Wonderboys efter Michael Chabons roman, Clint Eastwoods Mystic River efter Dennis Lehane, Door in the Floor efter John Irving.
     En väladapterad roman – vilket, utan att ha läst förlagan, In Her Shoes tycks vara – blir ofta så hårt packad med detaljer och genomtänkta storylines att omtittiningen blir som julkalenderns lucköppning all over again. Alla bi-storysar och bi-karaktärer är ju redan uttänkta i romanförfattarens långa enträgna arbete. Hela tiden hittar man små nyanser man inte uppfattade första gången. Det blir sällan hål i storyn.
     Bakomfilmen på dvd:n visar också att Hansons känsla för detaljer fortfarande är knivskarp. Precis som i Wonderboys extramaterial fördjupar han sig i berättartekniska element – användandet av broar i Wonderboys och speglar i In Her Shoes. Ärligt talat gör dessa filmnördiga petitesser varken till eller från i själva tittningen, men det känns rätt tryggt att han bryr sig så mycket.
     Så nej, In Her Shoes var inte den smetiga romkom jag först – och nu obegripligt – trodde. Istället bekräftar den snarare min brors gamla tes – det blir svårare och svårare att veta vad som är bra film nuförtiden.
     Jag älskar att jag älskar den här filmen.

3 Kommentarer:

Anonymous Addison. skrev...

Bra att du föll för trycket till slut, hehe.

onsdag, juli 26, 2006  
Anonymous Anonym skrev...

heej
hur får man tag på dikten hon läste där på slutet?

tisdag, februari 26, 2008  
Blogger Konrad Olsson skrev...

Man googlar "poem in her shoes" och hittar dikten på under fem sekunder:
http://www.americanpoems.com/poets/eecummings/11913

onsdag, februari 27, 2008  

Skicka en kommentar

Länkar till denna text:

Skapa en länk

<< Hem