tisdag, augusti 15, 2006

Sorkin släpper loss i Studio 60



Trots att nätet börjat bubbla av små förhandsomdömen, korta kommentarer här och var, har ingen riktigt sjungit ut i den hysteriska eufori som pilotavsnittet av Studio 60 on the Sunset Strip framkallade hos mig.
     Japp, jag har sett det. Det »pre-air«-avsnitt som drar runt över nätet, komplett så när som på vinjetten. Och man blir minst – jag säger minst – lika überpeppad som under de mest gåshudsframkallande Vita Huset-stunderna.
     Med ett episkt anslag, ett virrvarrigt handkamera-panonorerande genom kontrollrum och kulisser, runt skådespelare och studiopublik, bekantas vi med platsen där allt kommer hända. Själva tevestudion – som är för Studio 60 vad ovala rummet var för Vita Huset.
     Som den Aaron Sorkin-nörd man är känner man in alla tänkbara referenser, såväl återanvända skådisar som trademarkade situationer, till skaparens tidigare verk Vita Huset och Sports Night. Framför allt den senare, som det blinkas hejvilt åt i inledningsscenen. Inte bara för att Felicity Huffman spelar sig själv som gästkomiker i den aktuella livesändningen, utan för smådetaljer som att teveteamen önskar varandra »good show« innan de förvarnar »90 seconds live« strax före sändning.
     Allt i sann Sports Night-anda.
     Vi som som läst på och peppat i förhand, scannat bloggar och You Tube-klipp, vet redan vad som kommer hända. Komedishowens regissör får ett kamikaze-infall, hijackar direktsändningen och kritiserar tevebolagens lobotomerande av tittarna. In kommer radarparet med de obligatoriskt sorkinska vänskapsbanden – manusförfattare Matt Albie (Matthew Perry) och regissör Danny Tripp (Bradley Whitford) – och tar över showen de lämnade fyra år tidigare. Nytillsatte network-vd:n Jordan McDeere (Amanda Peet) återanställer dem till styrelseordförande Jack Rudolphs (Steven Weber) smirkiga förtret.
     Upplägget är således intet nytt.
     Ändå njuter man i varje sekund av Sorkins ofattbara oneliners och maffiga meningsutbyten. Man kittlas av en hel arsenal småintriger – Matts ex-flickvän som jobbar på showen och Dannys drogproblem (Studio 60:s egna Leo!) för att nämna två – som man inser kommer utgöra de huvudsakliga nervtrådarna i seriens ryggrad.
     Och man ryser rätt upp i tevesoffan när det det stora Sorkin-ögonblicket kommer på slutet, då Matt ser ut över sin forna studio med lätt sentimental blick, en känsla av tillhörighet och värdighet.
     »This is a great studio with an incredible history«, säger han.
     Polarn Danny klappar honom på axeln:
     »Do you like it? Good, cause we live here now.«
     Mycket finns att säga, och mycket kommer sägas, om denna givna älsklingsserie, som drar igång på riktigt först om en månad. Men det som fastnar starkast efter detta löftesrika pilotavsnitt är känslan av en Aaron Sorkin som fått släppa loss! En Sorkin som svänger ut i nya skarpa kurvor – i kontrast till Sports Nights rättrådiga nyhetsankare och Vita Husets präktiga idealism (herregud, vi är såå över den serien nu!). Här har vi huvudrollsinnehavare som är höga som hus i hela avsnitt, karaktärer som spyr smädesord över den bransch som föder serien och en huvudtes som propagerar hårdare satir i teve-rutan.
     Det är ett pilotavsnitt som säger: we’re in god damn show business!
     Det kan bli hur hårt som helst.

2 Kommentarer:

Odjurets logg skrev...

Jag gick också ner i brygga efter ha sett piloten. Inatt kommer serien igång ordentligt i USA. Jag kan inte bärga mig!

måndag, september 25, 2006  
carlh skrev...

Har precis sett andra avsnittet och....oj oj oj oj. Wow! Detta måste vara bland det tätaste som någonsin gjorts i TV.

onsdag, september 27, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem