fredag, september 01, 2006

På utflykt med Lars Sundh



Det är mycket jobb nu. Men vilket jobb sen!
     Flängde ut till skärgården i onsdags och hängde med Lars Sundh för ett Residence-jobb. Lasse Sundh är ju, som bekant för medienördar, formgivaren bakom tidningarna Pop och Bibel, bokförlaget Modernista och typ femtioelva andra projekt – från tidningen Ultra (då) till spritmärket Camitz Vodka (nu).
     Ett inspirerande möte. Strålande sol och lunchintervju på ett fantastiskt fastlandscafé. Var bara tvungen att köpa med mig av det nybakta, ljuvligt doftande lantbrödet.
     Och Lars Sundh var typ den mest excentriska människa jag träffat. Små drag av Howard Hughes – entreprenör och idéspruta med få gränser. Och ett uppenbart långfinger till utseende – oversizead linnekostym, färgglada sneakers och vit hatt!
     För en tidningen Pop-fetishist som undertecknad var det särskilt roligt att höra honom berätta om back in the day. När han och Gradvall upptäckte Andres Lokko, en 22-åring som jobbade på Estniska Husets lunchrestaurang, och gjorde honom till chefredaktör för Ultra. Har alltid tyckt det varit anmärkningsvärt att Lokko var så pass gammal när han började skriva. De flesta andra popkulturskribenter har ju gjort fanzines sen de sippade modersmjölk.
     Dessutom berättade Lars att Pop, under sin storhetstid, hade fler läsare i sina Sifo-undersökningar än i faktiska sålda nummer. Det var alltså fler människor som hade behov att säga att de läste Pop, än som faktiskt läste den. Inte undra på att tidningen idag är en av få som kostar mer pengar begagnat än de gjorde när de kom i butik.
     Men, som sagt, det var memory lane. Lars Sundh har en hel radda spännande projekt på gång idag. Något ni får läsa om när Residence-artikeln kommer.

För övrigt har sensommaren hållit en vackert grepp om staden i veckan. Något jag erfor när jag senare samma dag satt uppe på Stockholms sinnligaste terrass – Mosebacke. Det glödde där ute, i himlen över Skeppsbron och Strömmen.
    Och jag varvade ner med vitt vin och en vän.
     Jag hade gjort ytterligare en intervju på kvällen och under veckan samlat på mig intervjumaterial som måste skrivas igenom under alla lediga timmar framöver. I helgen, på söndag, nästa vecka. Tanken att jag för ett år sedan bara just påbörjat min journalistutbildning är lika svindlande som utsikten från söders höga höjder.

10 Kommentarer:

Sigge skrev...

Fint inlägg!

söndag, september 03, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Tack Sigge!
Och när jag ändå har dig här kommentarerna – hur kommer det sig att du lösenordsskyddat din blogg? Man vill ju läsa vintage-inlägg ibland! Vad hände med tesen att en avslutad blogg aldrig är en död blogg?

söndag, september 03, 2006  
jonah skrev...

Hey! Jag har en komplett uppsättning av POP liggande hemma som jag funderat på att skicka till pappersinsamlingen då jag aldrig läser dem längre fastän de en gång var det viktigaste i hela världen. Ska jag alltså låta bli det?

måndag, september 04, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Japp, låt bli! Sälj dem på Blocket eller hos Serieslussen på St Paulsgatan i Stockholm. Är samlingen komplett kan den säkert ge en slant.

måndag, september 04, 2006  
Annina skrev...

Bara för att korrigera historieskrivningen en aning: Lasse Sundh och Stefania Malmsten gjorde tillsammans formen till Pop. När det gäller Bibel var det endast Stefania Malmsten som gjorde formen. Lasses inblandning i Bibel var över huvud taget ytterst liten.

tisdag, september 05, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Du har rätt Annina, lite slarvigt av mig. Lars var, så vitt jag förstod, med och grundade Bibel, men hoppade av kort efter det.

tisdag, september 05, 2006  
Anonymous skrev...

Det är inte helt ovanligt att tidningar har fler läsare än sålda exemplar. Det betyder inte att folk ljuger.

torsdag, september 07, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Visserligen, men i det här fallet var det tydligen överdimensionerat många läsare kontra upplaga.

torsdag, september 07, 2006  
block skrev...

pop var hur som helst ett konstverk, formmässigt. att göra en tidning med ett enda typsnitt är fortfarande rätt unikt. att det typsnittet sedan var times new roman gör upplevelsen ännu mer till lite av ett, så här i idoltider populärt uttryckt, hallelujah-moment.

söndag, september 10, 2006  
Jonas skrev...

Ett enda typsnitt? Hur onoga läste du Pop egentligen?

onsdag, september 13, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem