söndag, november 12, 2006

Ensambio. Och Studio 60 äntligen i högform!



Björn af Kleen hade en bra text i Sydsvenskan om ensamätande härom veckan. »En fysisk prövning i ett Sverige utan lumpen.« Jag kände igen mig, även om min mesta ensamaktivitet är biobesöken.
     Man går en tidig föreställning, begär plats långt fram i salongen, oftast framför de andra besökarna, så att duken upptar hela ens synfält. Så att inget annat än filmupplevelsen kan tränga in i tankarna. Så att det i slutet av filmen, när folk ätit upp allt popcorn, prasslat klart allt godis, känns som man nästan är själv i salongen. En sällsynt urban exklusivitet.
     Senast var det Djävulen bär Prada. En underskattad film. Skala bort det tillrättalagda slutet och det faktum att Anne Hathaway inte övertygar som den fula, smarta tjejen, och du har en raktigenom underbar karriär- och storstadsskildring. Svindlande kontorsmiljöer, härliga mingelparties, the streets of New York…
     Men man måste erkänna att den lider av Wall Street-problematiken. Ni vet, filmer man älskar första halvan av, innan den onda, kalla kommersiella världen – allt det coola, häftiga – skitnödvändigt ska tas avstånd ifrån. Meryl Streep-karaktären är ju Gordon Gekko.
     Hade Anne Hathaway bara dumpat tråkpolarna och tråkpojkvännen och istället levt lycklig i alla sina dagar med den sköne New Yorker-skribenten hade filmen kunnat bli årsbästa.
     Nu är den bara årets skönaste underhållning.




För övrigt var senaste avsnittet av Studio 60 on the Sunset Strip, det första i en to-be-continued-duo, precis den typ av nervkittlande, smilgropstriggande gåshudsfest som är Aaron Sorkins signum. Det var, får jag lov att erkänna, första gången det hände i serien.
     Även om jag hittills envist hävdat seriens storhet – ett lite dumnördigt resultat av mitt ohälsosamma förhållande till Vita huset – har jag haft mina tvivel. Men det är tvivel som nu är bortblåsta. Det kanske krävdes en härligt tilltrasslad och och invecklad slå-knut-på-knuten-story för att Sorkin skulle komma till sin rätt.
     My god, vad bra det var! Alla – alla! – skådespelarinsatser var fenomenala. Härliga Steven Weber som briljerade med sina återhållna frustrationer i den sköna telefon-sekvensen med kineserna. Bradley Whitford som fortsätter förädla Danny Tripps tillbakalutade cynism i en underbar privat-jet-scen. Och John Goodman som gästspelare! Kan inte bli tyngre. Han gör precis samma pondusroll som den brutala stand-in-president han spelade i slutet på fjärde Vita huset-säsongen.
     Och nu lyser grönljuset för en fortsättning på serien.
     Det tackar vi för.

9 Kommentarer:

Jonas skrev...

Nu rök alltså Emma Gray från länklistan! Spill bönorna om vad hon gjort för att förtjäna detta grymma öde! För många referat av filmfestivaler?

måndag, november 13, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Det har mer med hennes ersättare att göra än med Emma själv. Jag tillämpar ju, som du redan vet, en-in-en-ut-principen. Måhända ett fegt svar, men jag kan egga spänningen med att säga att fler hänger löst för tillfället!
(Slappna av, Extra Allt sitter säkert.)

måndag, november 13, 2006  
Jonas skrev...

Ja, Karin måste skärpa sig. Men hon har ju en mycket större plattform för att sprida sina texter nu, så en länk mindre gör henne kanske inte så ledsen...

tisdag, november 14, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Fast när Karin väl skriver blir man så glad att allt är förlåtet. Hennes senaste text, lätt litterär och skönt avslappnad, är helt underbar. Speciellt eftersom man (jag) inte vet var hon är någonstans... det hela höjs upp i ett mystiskt skimmer. Mycket inspirerande!

tisdag, november 14, 2006  
Lidbom skrev...

Jag kan inte annat än se "eggandet" som en passning, men jag har ju fått hänga med länge nu,

Jag hoppas bara att jag blir utmanövrerad av någon värdig.

tisdag, november 14, 2006  
Konrad Olsson skrev...

Jag börjar känna mig som Idol-juryn.

tisdag, november 14, 2006  
superblink skrev...

"så att duken upptar hela ens synfält"

Leendet sprider sig från öra till öra, du och jag ser bio på samma sätt! Igenkänning, identifiering, alltid lika trevligt.

onsdag, november 15, 2006  
Jonas skrev...

Shit, om du är Idol-juryn, då är ju jag de där patetiska deltagarna som först åker ur men tjatar till sig att få sjunga igen och därmed kommer med.

onsdag, november 15, 2006  
karin skrev...

vad rart att jag får behålla min plats i länklistan, trots allt! jag s k a försöka skärpa mig, litegrann åtminstone.

torsdag, november 16, 2006  

Post a Comment

Länkar till denna text:

Create a Link

<< Hem