Faces of Umeå, mars, 2006

Lena Karlsson



Är du född på åttiotalet? Har du ingen aning om vem Lena Karlsson är? Då ska du lyssna noga.
     Som sångerska i kritikerfavoriterna Komeda har hon turnerat med Ben Folds Five, blivit producerad av Devo-sångaren Mark Mothersbough och med sina 24 år bakom micken är hon kanske vår mest erfarna popartist.

     Efter att under tidigt åttiotal ha spelat med banden Station 84 och Mojo Sect bildade hon Komeda tillsammans med brödraparet Jonas och Marcus Holmberg. Bandet var en tongivande akt på det inhemska skivbolaget Nons och sannolikt en avgörande anledning till att Umeå blev utnämnd till årets Popstad 1997.
     Men det stora ögonblicket kom när de en dag svarade i telefonen och fann den amerikanske musikern Beck på andra sidan luren.
     – Det var spännande, speciellt eftersom erbjudandet kom så oväntat och vi hade så kort varsel att bestämma oss på. Men det var inget att snacka om – det var bara att ta chansen!
     Erbjudandet innebar att vara förband på Becks europaturné och bara någon vecka senare stod Komeda på en scen i Frankrike.
     – Vi var helt oförberedda. På grund av en transport strejk var instrumenten försenade, vi hann inte göra soundcheck och Jonas var tvungen att börja spelningen med ett långt trumintro så vi kunde ställa in instrumenten.

Lena sitter och sörplar kaffe på Umeåbornas nya favoritkafé Schmäck när hon minns tillbaka. Miljön känns passande. Inredningen är lika stilmedveten som Komedas skivomslag och scenutstyrslar.
     När det talas om bandet brukar det ofta hagla av arty referenser – easy-listening, sextiotalspop, franska låttitlar. Ganska långt från den raka punkrock eller enkla singer/songwriter som präglat många andra Umeåband. Men idag är det oklart om vi kommer få se och höra mer av bandet.
     – Jag kan inte säga hur vi kommer göra eftersom vi inte bestämt något, säger Lena. Men så har det varit ända sedan vi startade. Vi har i olika perioder tagit pauser från bandet.
     Något som alltid varit synonymt med Komeda är kärleken till film- och teatermusik. Själva bandnamnet är hämtat från den polska kompositören Krzysztof Komeda som gjorde filmmusik åt Roman Polanski. Och Komeda själva har skrivit otaliga musikstycken till lokala teaterföreställningar samt spelat in soundtrack till långfilmerna Pettson & Findus och Det blir aldrig som man tänkt sig.
     Idag jobbar Lena heltid som producent och kompositör på Profilteatern i Umeå där hon senast skrev musiken till far-och-son-dramat Kopia. Att kombinera musikskapandet med andra jobb har varit nödvändigt.
     – Det är svårt att leva på musiken. Vi har testat det i omgångar men det kräver så otroligt mycket engagemang, vilket är knepigt när man har barn. Samtidigt har det varit en ynnest att vara på teatern, att få energi från olika håll. Speciellt eftersom jag har förmånen att göra musik till föreställningarna. Men skulle jag få välja skulle jag nog välja musiken.
Vad jobbar du med just nu?
     – Jag har tänkt att göra något eget. Men jag har inte satt upp några tidsramar, det blir lätt kravfyllt och då kanske jag tappar lusten. Det får komma när andan faller på.
Vad är det som driver dig att hela tiden fortsätta spela?
     – Det är så himla kul. Att göra låtar, att spela in, att spela ute – varje del i processen har något man blir helt förlorad i. Det finns så mycket som är dåligt i livet, att sitta framför teven till exempel – det handlar om att slippa göra dåliga saker.
Hur är Umeå att verka i som musiker?
     – Jag kan tänka mig att det är lättare att turnera om man bor i södra Sverige eftersom avstånden är kortare. Men å andra sidan – när man åker på USA-turnéer spelar det ju ingen roll vart man bor i Sverige. Jag kan tycka att det är skönt att verka ifrån ett utifrånperspektiv. Dessutom tror jag det är lättare att fokusera på musiken här än till exempel i Stockholm.
Hur ser du på Umeås musikscen idag?
     – Det har varit ett rikt liv kring musiken i många år men det går i vågor. Just nu verkar det blomma, med nya klubbar och att operahuset har öppnats för den yngre publiken.
Vad skulle du säga till den som är ung idag och vill ägna sig åt musik?
     – Vill man något väldigt gärna tycker jag absolut att man ska köra på. Men växer man upp idag och tittar på Idol kanske man blir lite lurad. Branschen ser ju inte riktigt ut så. Det måste inte vara en tävling, man kan hålla på för lusten och för att må bra.

Konrad Olsson
Mars 2006